Livet på landet - mitt liv som bonde.

Kl. 07.24 ringde telefonen i morse och jag väcks av mamma som säger att mina kvigor är vid ÅJ;s maskinhall. Då var det bara att studsa upp och slänga på sig kläder, ut till bilen där mamma och pappa satt för att åka iväg och hålla tummarna för att alla djur var där och att inte ett par stycken var kvar i hagen eller hade förvirrat sig åt ett annat håll. Kom dit och möttes av gamla tant och så försökte jag räkna in kräken, första gången var där bara 12, andra gången var det 13 och sen var det bara att ta kraftfodershinken och börja gå samtdigt som man planerade för hur man skulle lösa det hemma på gården eftersom att Bamse fortfarande är kvar i kohagen och jag har ingen lust att låta honom umgås med småtöserna...

När vi hade gått ca 200 m (och alla utom ledaren hade hållt sig bakom mig) så pep småttingarna förbi och jag började fundera om dom skulle svänga åt rätt håll i korsningen som var strax framför men inte behövde jag oroa mig, gamla tant visste vart dom skulle och hon hade befälet hela tiden. När vi nästan var hemma (vid det här laget satt jag i bilen) så mötte vi en bil, som tur var var det ett par gamla kobönder från grannbyn som stannade och klev ur och hjälpte till att mota så att vi fick in djuren i hagen nedanför mig och då var bekymret med Bamse löst.

Nu går kvigorna och deras barnvakter nedanför huset och den nya fina djurvagnen som dom skulle få åka hem i till veckan tjänstgör i stället som foderhäck...