Livet på landet - mitt liv som bonde.

Under vintern har Bamse haft ett harem bestående av nio kor, i takt med att damerna har kalvat har dom plockats ut därifrån. I dag hade han tre kvar och hans humör har inte legat på topp. Han blev inte gladare av att kon som fick första änglakalven skulle gå ut idag eftersom vi behövde släppa in en ko med kalv dit. Det tog sin lilla tid innan vi hade lyckats flytta över Bamse och sedan flyttat tillbaka honom och behållt kon där vi ville ha henne. Han stod och ruskade på huvudet och fnös. Han är inte direkt någon kille som jag vill bjuda upp till dans ;).
Sedan fick han in en ko med kalv, nosade på kalven och gick raka vägen ner och la sig. Han tyckte nog att vi hade ett alltför dåligt erbjudande till honom, helst hade han nog velat kliva ut i kvighagen.

Vid en ålder av elva år sprang jag runt i en kvighage där det fanns en som var brunstig och som råkade slå omkull mig för att sedan trampa på min fotled. Jag kan säga att den inte höll särskilt bra för det äventyret utan jag hamnade på sjukhus i två veckor med tre nedsövningar. En för att försöka lägga frakturen i rätt läge, en för att sätta in stift och en för att gipsa om. Ett år senare blev det en ny operation för att dra ut stiften eftersom att jag fortfarande växte och dom inte kunde vara kvar.

Jag minns även när jag skulle kliva in mellan två uppbundna kor första gången på gymnasiet, pulsen slog nog i 180 och jag tyckte det var väldigt obehagligt, min kovana bestod mestadels av kor i lösdrift med en trygg järngrind emellan. Tre år senare var pulsen betydligt lugnare även om kossorna studsade runt mig.

Det finns nog flera, som när en kvighage blev sönderdragen av en älg och kvigorna sprang till skogs. Eller bara i höstas när en "nästangranne" ringde och sa att mina djur (kvigor även denna gång) stod vid deras maskinhall.

Jag skulle inte vilja vara utan dessa djur.

I går var det dags för en kalvning igen. Med torsdags natten i minnet tog vi ut kossan i buren när vi tyckte att det gått för lång tid innan det hände något. När vi var in och kände visade det sig att kalven låg baklänges med benen vikta in under magen, inte det allra roligaste felläget. Kon hade även väldigt kraftiga värkar.

Vi resonerade en stund och beslutade oss för att ta hem veterinären en gång till (en stor rosenbukett även till denna som jag tyckte gjorde ett fantastiskt jobb) och det var kanske lika bra att vi gjorde det. När hon kom så började hon att ge kon lugnande och sedan epidural för att minska ner hennes värkarbete. Efter en längre tids stök och bök samt att vi var två som fick hjälpas åt så kom det ut en ganska stor kalv som andades lite. Vi masserade och styrde på för att få ut fostervattnet som den dragit ur sig och veterinären gick till kon för att känna så att hon inte var söndertrasad invändigt. Hon står där och känner och sen ropar hon "ni...det är en till kalv här inne". Inte undra på att kalv ett låg så snett och var svår att vrida tillbaks. Kalv två låg rättvänd men väldigt djupt men kom ut betydligt fortare än storebror. Mamma ko var väldigt medtagen av allt detta (bara att hon ska sitta fast i buren är ett stressmoment i sig) så hon fick smärstillande, B-vitamin och antibiotika innan vi släppte henne.

I går kväll när jag kom ut för att ta in hästarna så orkade inte kalv ett längre :(. Kon stod och slickade och försökte få en reaktion från den lille men det gick inte så nu har jag en till liten änglakalv. Kalven som föddes som nummer två är däremot en pigg krabat som helst vill äta hela tiden.

Grandis lilla barnbarn har haft diarré så jag frågade vet i går när hon ändå var här och fick några tabletter att ge honom. Dessa tabletter luktade surströmming och på kalvens minspel verkade dom även smaka det.

Jag trodde det skulle ta några dagar innan det blev kalv igen men icke, i morse kom det en till och denna gång gick det bra vilket kändes väldigt skönt.

Sådär såg vi ut i lördags.

I går var det dags för årets första tävling med MVF. När vi skulle lasta klev hon nästan hela vägen för att sedan kasta sig ut ur transporten och börja tramsa lite. Tydligen tyckte dom som tittade att det var värt att skratta åt också men det bjuder vi på.
Lastade ur tigern på plats och döm om min förvåning när hon gick och halvsov på väg till boxen, däremot tyckte hon inte att hennes boxgranne skulle nosa på henne för då skrek hon. (Ni kanske vet hur en märr kan pipskrika...).

Dags för första klassen (LB:1) och efter att jag lagt på sadeln kom tigern på att det var tävling och for runt i boxen och gnäggade i ett. Jag fick ha två som agerade "tygeltyngder" för att jag skulle komma upp för nu var MVF på tårna! Vi studsade oss gnäggande ner till framridningsbanan där tigern glömde bort att skritt var en existerande gångart men efter ett tag lugnade hon sig och gick att jobba utan att det blandades in alltför många luftsprång. I collectingring började gnäggandet igen och fortsatte inne på banan. Jag vågade inte riktigt rida på i mellangångarterna för att det kändes som att hon skulle explodera vilken sekund som helst men ritten räckte i alla fall till en femte plats individuellt och sen red laget upp sig till en andra plats :).

I framridningen till klass två (LA:3) så var det en helt annan häst, hon stod still när jag hoppade upp (det är sällan det händer i överlag) och var seg på framridningen men sen tände hon till inne på banan. I första mellantraven blev hon för ivrig och vi fick en taktmiss och höger skänkelvikning blev blä men annars var det en ritt som gav mig en bra känsla. Ingen placering men vad gör det? Poängen för att vara första LA tillsammans och känslan gjorde mig mer än nöjd. Jag hade inte vågat hoppas på placering i första klassen heller eftersom vi aldrig varit utanför klubbens ridhus tillsammans.

Lilla kalven klarade sig inte. Nu skuttar hon runt på de gröna ängarna tillsammans med andra små frön som lämnat gården. Jag tror att mamma ko ville visa att hennes kalv var borta när jag kom ut för hon reste sig upp, tittade på mig och råmade lite lågt och tittade på kalven. Uscha, det var jobbigt.

I morgon är det dags att tävla, hästen står oknoppad och tränset är osmörjt men jag ska väl hinna med något i morgon med. Min planering för kvällen sprack ordentligt ioch med kalvis... Har även någonting som påminner om bihåleinflammation och det är inte någon spännande upplevelse :s.

I dag fanns jag med i land lantbruk också, en liten text och en liten bild. Hihi.

Kalven levde, trots att den kom baklänges och att kon hade hållt på en längre tid. Visst kan det tillstöta något pga att kalven dragit i sig mycket fostervatten men vi får hoppas att vi klarar oss från det.

Dagens stora fång med rosor ger jag till jourhavande vet med kollega som kom ut samt till mina föräldrar som hjälpte till. Vi var två som höll i kon och tre som donade med att få ut kalven, två som drog och en som smörjde med extra glidmedel hela tiden. När svansen kom ut så viftade kalven med den, ungefär som att hon ville säga "jag lever, skynda er att dra" och veterinären sa "nu drar vi för nu brister navelsträngen".
Enda teorin till att tanten hade så svårt var att hon av någon anledning var lite trång i livmodern.

Nu väntar sängen några timmar och i morgon ska hästen förberedas för tävling och jag hoppas att jag inte blir mer förkyld än vad jag är nu för då blir det tungt att tävla.

Livet på landet har sina upp och nergångar. Just nu har jag en kalvning som inte fungerar, vi har försökt rätta till kalven och dra men det går inte. Dessutom verkar den vara väldigt stor så jag beslutade mig för att ringa till jourhavande distriktsvet... Nu handlar det mest om att klara kon, kalven är jag ganska övertygad om att vi redan förlorat :(
Det är sådant som händer när man har djur men det känns ändå alltid lika sorgligt.

Vet är här om en kvart ungefär...

Jag längtar efter att få dra ut maskinerna och börja köra vårbruk.
Jag längtar efter att få släppa ut korna på bete och få nästan tomt i ladugården. (Nästan slaktklara tjurar får inte gå på bete i sommar). Kan vi inte vrida fram tiden ett par veckor?
Däremot verkar dagarna till första tävlingen bara rusa iväg. Jag börjar bli lite pirrig redan nu.

I dag fyller er bonde 27 år. Än har det inte kommit några fler kalvar även fast jag blev lite fundersam på min kviga i går. Hon går i en grupp med 8 andra kvigor samt två kor och båda korna stod på vakt och släppte inte ner några andra kvigor än den svarta som lagt sig. Det är lite nervöst med en kviga som ska kalva in, jag hoppas det går bra.

Smulan (förstödda kvigkalven) hade tråkigt i går kväll när jag tog in hästarna, det var bara hon som var vaken i sin grupp och hon försökte förtvivlat gå och buffa på alla andra för att se om det kanske fanns någon som ville vakna så att hon fick någon att busa med. Jag kan säga att hon misslyckades ordentligt. Inte ens de andra kalvarna var pigga på upptåg.

Nu ska hästarna få gå upp till grannen i några veckor så att vallen där dom gått får torka till och agera kobete sen i sommar. 

Kalvantalet håller sig fortfarande på åtta men det verkar vara två till på g inom en snar framtid. En av dem ska kalva in och jag hoppas att det kommer gå bra. 

Annars känner jag mig mest bara i olag. Jag vet inte vad det beror på, envis förkylning kanske? 

Som sagt, nu är det åtta kalvar i ladugården (det var det i morse i alla fall). En kalv måste stödmatas med nappflaska för hans mamma verkar inte ha tillräckligt med mjölk :(. En annan måste "påminnas" om att han ska kliva upp och äta, det verkar vara en riktig latmask ;).

Tränade med Fille i dag och red igenom LA:3 och det kändes riktigt bra, jag hoppas det håller i sig nästa helg också :).

Våren är på ingång och leran verkar som att den börjar torka upp. Äntligen!

Sju är antalet kalvar som finns i ladugården. Det är även sju kor kvar som ska kalva :).

Jag måste fråga grannen om hästarna kan få komma upp på hans skogsknalle redan nu, deras hage består mest bara av lera. Av någon anledning bor det två gråa hästar i stallet nu, förstår inte hur det kan komma sig ;)

543 hade kalvat när jag kom ut igen, jag tror det blev en till kviga. Om det är en kviga är det den 75:e som fötts på gården sedan 1995 när man blev tvungen att använda de fina gula öronlapparna. Är det en tjur så är det den 94:e. Vi skulle i alla fall påbörja stora sorteringen därute och planen var att Grandis skulle få lämna över sin vic-box och gå ut...vid en närmare titt så har även hon börjat slemma ordentligt så för säkerhetens skull får hon vara kvar inne och vi pusslar om med de andra djuren i stället. Jag undrar om det är på riktigt denna gång eller om det bara är falskt alarm som förra gången.
Vad tror ni?

En sak är säker, i sommar släpps Bamse en månad senare för att få kalvningarna i maj, det kommer vara 25 som betäcks i sommar och även fast jag kan trolla fram tio tillfälliga kalvplatser så kommer det inte att fungera med fler.

Så verkar det vara dags för en till kalv. 543 är ointresserad av maten och slemmar ganska ordentligt. Detta medför att Grandis får lämna sin "vic" (very important cow) box till förmån till någon annan och återvända ut i stora ladugården, dock med kvigorna som sällskap i stället för att hon släpps in i Bamses grupp.

Det kom en till liten kalv i dag när jag var ute i ladugården. Dock inte från Grand Old Lady som jag väntat på i en vecka utan från en annan...



Bilden är tagen med mobilkamera därför är den lite halvkass, kalven är en timme gammal när jag knäppt kortet. Jag tror att det är en kviga, tyckte mig ana några spenar.

I dag har jag pratat med en reporter från Land Lantbruk över mitt bloggande som bonde. Det var lite kul, vi får väl se om och vad det blir av det hela.  :)

Bamse går mycket bättre nu. Det känns jätteskönt.

Uscha. Jag hade anmält mig till LB:0 och LB:1 i april men efter träningarna fredag och lördag så beslutade jag mig för att göra ett klassbyte så nu är det LB:1 och LA:3 som gäller. Haha. Jag undrar hur A3:s skänkelvikningar kommer gå, till råga på allt har dom kofficient två... Jaja, någon ska ju komma sist också ;) Det är inte ens säkert att vi startar A3, allt beror på hur damen sköter sig i B1 med framridning och allt därtill.

I morse upptäckte Smulan att man kunde nosa på Kvadrat genom grindarna och hua så otäckt det var.. Hon var dit och nosade och sen studsade hon baklänges för att sedan bli lite kaxig och gå fram för att nosa på nytt och upprepa samma undanmanöver en gång till. Hon är för härlig att titta på och det bara lyser bus i blicken på henne.

I dag snöar det. Jag som var så glad för att det äntligen börjat torka upp på gården.

I morse fick Smulan sina "fina" öronlappar. Hon blev väldigt fundersam och lite halvskraj. Först försökte hon ruska bort sina lappar och sedan testade hon om man kunde springa i från dom. Det är en väldigt livlig liten dam, jag undrar när nästa kalv kommer? Än kniper tanterna och det kanske är lika så bra ;)

Bamse har ont i ett ben :(. Det kan bli så när man försöker klättra över grindarna för att komma åt brunstiga kvigor. Jag hoppas att han blir bättre snart så att vi slipper ta hem veterinären. Dom låter så skeptiska när jag ringer och säger att det är min avelstjur som ska behandlas. Jag förstår inte varför...

Som även är känd som Smulan ;)

 

Föräldrarna

Jag möttes av en överraskning i morse när jag var ute i ladugården. Vi plockade in "Grandis" häromkvällen för att hon verkade kalvsjuk. I morse fanns det en kalv i ladugården men det var inte hon som kalvat utan det var en som var kvar i Bamses grupp. Vi gjorde en liten ommöblering ute i ladugården så Grandis är fortfarande inne men har fått sällskap av en annan dam och en liten kviga. (Jag tror det var en kviga i alla fall). Bamse hade nog varit med och tittat när damen kalvade för att han hade lite blod på nosryggen, sen ställde han sig i öppningen till ströbädden och vaktade så att ingen obehörig kom ner.

Det kändes lite snopet när jag såg att en som inte visat några som helst tecken på att kalva hade fått men hon var lika välkommen ändå :)

Bild kommer snart nog! (Jag ska försöka komma i håg att ta med kameran när jag går ut och mockar)

I går hade kvigorna ordnat simbassäng, nippeln i vattenkoppen hade fastnat inne och sprutat ett tag så det var en mindre sjö i skrapgången. Måttligt spännande att ställa sig och ta ut när klockan närmade sig 22.

Min Grand Old Lady  har fyllt upp sitt juver och börjat slemma lite. I går kväll verkade hon lite orolig så vi gjorde i ordning en box inne i kalvstallet för att hon skulle få stå ensam och hon verkar ha stått och trödd (dialektalt som motsvarar stått och trampat) hela natten.
Det är lite spännande nu, kan det vara så att Bamses första bebis är på väg ut? Mamma trodde att hon skulle ha kalvat inom ett dygn.
När tror ni?

G-O-L har för övrigt en ålder av 16 år så hon har varit med förr. Jag bara hoppas att Bamses kalvar inte blir så stora...

Annars rullar saker och ting på som vanligt. Var i väg och red lilla Flisan i går och jag var riktigt nöjd när jag åkte hem. Nu längtar jag till lagträningen som är fredag/lördag.

Jag lovar att försöka bli lite aktivare med mina uppdateringar!