Livet på landet - mitt liv som bonde.

Vid en ålder av elva år sprang jag runt i en kvighage där det fanns en som var brunstig och som råkade slå omkull mig för att sedan trampa på min fotled. Jag kan säga att den inte höll särskilt bra för det äventyret utan jag hamnade på sjukhus i två veckor med tre nedsövningar. En för att försöka lägga frakturen i rätt läge, en för att sätta in stift och en för att gipsa om. Ett år senare blev det en ny operation för att dra ut stiften eftersom att jag fortfarande växte och dom inte kunde vara kvar.

Jag minns även när jag skulle kliva in mellan två uppbundna kor första gången på gymnasiet, pulsen slog nog i 180 och jag tyckte det var väldigt obehagligt, min kovana bestod mestadels av kor i lösdrift med en trygg järngrind emellan. Tre år senare var pulsen betydligt lugnare även om kossorna studsade runt mig.

Det finns nog flera, som när en kvighage blev sönderdragen av en älg och kvigorna sprang till skogs. Eller bara i höstas när en "nästangranne" ringde och sa att mina djur (kvigor även denna gång) stod vid deras maskinhall.

Jag skulle inte vilja vara utan dessa djur.