Livet på landet - mitt liv som bonde.

I går fick de flesta kalvarna promenera in i kalvstallet, det var en som gjorde ett tokrus iväg och blev kvar med sin mor ute på betet så vi ska försöka med henne igen. Det är ingen idé att börja jaga ute på betet, det är alldeles för stort och kalven är på tok för snabb. Inne i kalvstallet blev det sedan lite dans för att försöka dela på tjurar och kvigor. Jag har ett mycket fint blåmärke på låret efter en välriktad kalvspark, pappa har blåmärke på foten från en hoppande kalv som missade hans stålhätta och M verkar ha klarat sig från blåmärken.

I morse ringde telefonen, då var det mamma som talade om att vi hade en ko på promenad från beteshagen på väg mot kalvstallet så då var det bara att skynda ut och hoppas på att hon inte skulle hinna med att försöka hoppa in i kalvboxen. Jag hittade Mamma ko med huvudet nere i kraftfodersvagnen, hon såg väldigt söt ut med kross långt upp i ansiktet. Jag fyllde en hink och lockade med mig henne ner till betet igen och då tror jag hon kände sig lite lurad ;).

Sen blir jag bara trött, det har varit väldigt turbulent en tid i en av mina föreningar där jag varit aktiv och jag har bland annat haft en roll i valberedningen. 2/3 av sittande styrelse avgick omedelbart för en tid sedan och i går var det ett extra årsmöte med fyllnadsval och nu känner jag mig som att luften har gått ur mig alldeles. Jag fick även läsa/höra i morse att hela vår tävlingssektion avgått vilket inte stämmer så då var det bara att försöka uppbåda kraft någonstans ifrån för att försöka reda ut vad som egentligen har hänt och sagts då det grundar sig i ett missförstånd.

Dessutom, som pricken över i, har det börjat regna igen så jag undrar när vi kommer kunna börja tröska...

Jag tror jag tar och drar täcket över huvudet nu och tittar fram till påsk.