Trött.

En  fulltecknad dag med en lång to-do list är avklarad. Nu är jag trött och snart väntar sängen.
Inte är den kortare i morgon heller men å andra sidan så är det inte helt oväntat. Det är ju den tiden på året.

Sov gott mina läsare. Det tänker jag göra.

Det gick inte.

Någon gång under natten begav sig min fin-fina kvigkalv "79" i väg till de evigt gröna ängarna. Som den människa man är funderar man så klart på om jag kanske kunde gjort någonting mer men egentligen så vet jag nog att jag gjort allt jag kan.

Nu får kon stå i ensambox tills att jag är säker på att hon sinar ur som hon ska och att hon inte riskerar att stjäla någon av de andra kalvarna. Det är inte roligt med en ko som går över allt hon ser för att hon ska ha någon annans kalv.

Sötnosen blev en skruttfia.

"Lilla" söta kalven är numera en liten skrutta och jag har ingen aning om hur det kommer att sluta. I går morse var hon jättehängig så hon fick stödmatas med nappflaska. Hon låg på "flaten" och hade ingen ork till att stå upp och mycket dåliga sugreflexer. Provade även att ge henne "kickstart" för kalvar.
I natt när jag var ut så hade hon diarré så då fick dieten bestå av ljummet vatten.
Nu på morgonen var hon något piggare, står litegrann, lyfter på huvudet men har fortfarande dåliga sugreflexer.

Mjölkade även ur kon lite i går, hon var så stinn så att det bara rann ur framspenarna. Konstigt nog stod hon still, nog för att jag har misstänkt att hon är klok men bara att spänna fast en diko som inte är så överdrivet hanterad brukar vara ett stressmoment... När vi har matat kalven så har hon stått strax brevid och småpratat lite men inte visat några tendenser till att bli elak för att vi håller på med den lille. Kivgan som kalvade för tre dagar sen däremot gömmer sin kalv när man är i boxen och håller på med vatten eller dyl. Sen att kalven inte vill bli gömd och studsar runt mellan väggarna är en helt annan sak ;)

Hur som helst så älskar jag min behandlingsbur. Visst den var dyr att köpa men nu när jag har den så kan jag inte tänka mig ett liv utan. Får mycket beröm av veterinärerna också för den, den främjar en säker hantering men dom kommer ändå åt och kan undersöka överallt.


Hur söt är man inte då? *bild*



Lillsnuffsan. Jag är så glad för att det är en kviga!

Rallybrudarna...

I lördags var det körkurs, finaste Fröken skötte sig jättebra och tramsade bara lite men det var nog bara för att se vart gränserna egentligen gick. 



Söndagen så packade jag och E både bil och transport och begav oss mot ERK. Gråben skötte sig väldigt bra, vi kom på en tionde plats individuellt och laget blev trea. Med tanke på hur det gick på SORF så var jag otroligt nöjd när hade ridit klart. Han blev lite ostadig i formen men hellre det än 34 bakutsparkar genom större delen av programmet =)

 

I dag åkte kvigorna ut på bete. Först fick fyra av de äldre damerna gå ut för att agera sällskapsdamer och sedan kom hela gangsterligan. Alla som har släppt kvigor vet ju hur otroligt underhållande det kan vara... Dom kom genom ladugården i 120 knyck, ut på plattan och rakt igenom tråden... En kviga sprang åt ett helt eget håll medan de andra höll i hop som en flock och sprang ner till kohagen och hoppade in till del gamla?! Rymmaren sprang mot hagen och fick med sig de andra kvigorna + stutarna ut. (Gammelkorna var så kloka och stod kvar inne). Kvigorna sprang iväg åt ett helt annat håll men sedan tog den ena stuten kommandot och ledde dom med sig tillbaks till hagen. Det såg lite roligt ut måste jag säga.
Jag tror jag måste behålla honom som "barnvakt" i några år ;)

Bara en bild.



Bonden lever och vårbruket knackar på dörren.
I morgon är det dags för körkurs med fröken (hon ska få åka dit i ett tjusigt umesläp, jag vill också ha!!) och på söndag ska jag tävla dressyr med Gråben.
På måndag är det bara att tuta och köra, börja köra iväg dynga, stänga nya hagar och släppa ut lite djur. Härligt!!! (och tiden för det osociala livet är här...)

RSS 2.0