Livet på landet - mitt liv som bonde.

Trevlig rubrik ;)

Hur som helst, i morse levererades de första slaktdjuren efter Bamse och dom har vuxit ganska efter förväntan, vissa har varit lite segare och står därför kvar. När dom skulle lastas ut så skulle dom inte gå utan dom skulle bara bråka med varandra och härja runt. *suck* Tur det var rätt chaufför som var här, det var en av de lugnaste. (Sune har två chaufförer som är guld värda vad det gäller att hantera djuren, den tredje är lite mer stressad av sig och det är klart att djuren påverkas av det).
Det var en och samma tjur som startade alla bråken. Jädra tonårsfasoner ;)

Samma tjur som var bråkmakare i dag hittades inne hos ett par slaktkvigor i går?! Han hade helt enkelt låtit hormonerna styra och hoppat över grindarna. När han sedan gick ut iburen för en koll så härjade han och ramlade så illa att jag trodde han skulle knäcka nacken innan jag och pappa fick upp frontlåsningen. Han var fixerad vid nacken och snodde runt på sidan så ni kan ju tänka er...

I morse när jag klev upp så hade svarta katten återigen kräkts på golvet =(. I går morse vaknade jag av hans ulkande =S. I morse satte jag nästan foten i det när jag traskade runt och var mer sovande än vaken. Jag får hålla koll om det fortsätter i så fall så får man ju göra någonting åt det.

Allt prat om innefrusna/nedsatta förskottsbetalningar av EU-stöd gör mig lite nervös och jag är nog inte den enda. Klart att tankarna snurrar även om jag är ganska tacksam för att jag inte har så många stora poster som ska ut nu under hösten men många bäckar små... Fast det löser sig. Jag är less på min negativa syn nu och ska arbeta mot lösningar och klarheter =).

Och på tal om det.. Karlsson är ännu bättre nu, fortfarande halt men nu från att ha hoppat på tre ben så går han med klöven i backen. Nu återstår bara att se hur många fullträffar han fick in på damerna samt hoppas på att det håller hela vägen så att han kan begagnas nästa säsong igen. Dessutom är han på väg att bli lika gosig som han var innan han började stickas med massa nålar.

Vi har en ko på gården som kallas för "alkisen" pga en veterinär som en gång sade "hade hon varit en människa hade hon nog sett ut som en gammal alkholist" och i går var hon lite stollig. Hon är gammal i gården och har alltid varit snäll & trevlig. I går när jag stod i hagen så kom hon fram och luktade och bet lite i mina byxor (där det så lägligt hänger en avbitare sen jag var ute och rev hagen) och jag vet inte om hon gjorde sig illa på den för hur det var så backade hon ett steg, sänkte huvudet lite och fnös.
Hon har aldrig gjort så förr!
Jag backade undan ett steg, ingen idé att stå kvar för att utmana känns det som. Det gör så jädra ont när hornen träffar ;)

När jag berättade om detta för en person så fick jag till svar att denne inte skulle ha backat ett steg utan hellre klivit fram, tjoat och viftat med armarna för att få henne att backa.

Hur skulle ni ha gjort?

Sedan ska man bara få  den som kommer med de dåliga ideerna att förstå att dom inte fungerar och det är lättare sagt än gjort.
Karlsson skulle ha spruta i dag och han visste precis vad som väntade så han skulle i n t e kliva in i någon läskig bur. Hur lätt är det att förflytta 1200 kg fastfrusen tjur?

Hur som helst så tyckte M att vi skulle ta en grind och driva honom framåt och att vi skulle vara ett par tre personer till utan att ägna en tanke åt konsekvenserna... En vaksam tjur provocerar man inte onödan och jag tror att hela proceduren hade inte fått honom att slappna av. Karlsson har dessutom ett horn i sidan (haha) till M för att han är högljudd och stressar mer än lugnar.  

Jag körde på min metod i stället, handmatning och en ängels tålamod och pappa var med och flyttade om en grind så att det blev som mest naturligt att gå framåt för att det blev trängre bakom.
Till slut så stod han där i buren och blev både borstad och matad, brydde sig noll i sprutan och opponerade sig lite mot bakbenstvätten.
Han är fortfarande svullen men det är mindre och han törs lägga mer tyngd på benet. Det vore ju för väl om det gick vägen... Men med en viss negativ syn på livet så törs jag inte hoppas.


Annars växer kalvarna så det knakar och det står inte på förrän det är dags att skilja av dom och förstöra livet för vissa grannar fast först ska ett gäng bumlingar iväg med slaktbilen så att det blir  mer plats i ladugården och ströbädden ska köras ut. Har i beräkningarna att dom ska få gå ute med sina mödrar i drygt en månad till men jag vet inte vad som sker, tiden går så fort nu på hösten. 

 

Det är sällan jag är mörkrädd men när det hux flux smäller till utanför fönstret och det låter som att någon drar iväg med soptunnan, ja...då blir jag lite svettig.

Jag hoppas i alla fall att det löser sig med min lilla biff som är full av attityd och att vi inte behöver avliva men blir han inte bättre så finns det ju ingen annan utväg. =(

Kor är lustiga. Har en grupp i ladugården nu som innehåller fyra tonårspojkar och en slaktko. Nu har kossan blivit brunstig och pojkarna är alldeles till sig. Dom härjade på under em så när jag kom ut till kvällsfodringen så var dom blöta av svett och kostackarn stod och sköt rygg, minst lika slut hon samt lite lätt kletig av diverse andra vätskor. Hur som helst så lessnade hon på en av tjurarna och satte rumpan mot hans sida och backade tills han satt som ett plåster i väggen och där stod hon kvar trots att jag lade fram foder. Det såg riktigt lustigt ut så jag kunde inte göra så mycket mer än att småskratta lite.

Nu väntar sängen och i morgon är det dressyr-KM.

Nej, han var inte så sexig verkaren men utstålade ett otroligt lugn och man var bekväm i hans sällskap. Supertrevlig med för den delen.

Karlsson däremot satte vrångsidan till och var ordentligt tjurig innan vi, efter en timmes lock och pock och x antal utfall, bestämde sig för att samarbeta och gå in i verkstolen. Det fanns någonting där så det kom ut både var och blod, förhoppningsvis är det vad som spökat. Klövis sa "ja, annars kanske jag får komma tillbaks om en vecka och se om det finns någonting mer".
Jippie...typ...eller inte.

   

men kanske att det finns ett litet ljus.
Klövverkaren kommer ner i morgon (och vilken röst han har....mmmm...skulle kunna prata länge i telefon där) och kanske kanske att det kan vara så att Karlsson har trampat in någonting. Han har svällt upp runt en klöv och fått ett litet sår så det kan vara någonting på väg ut.
Håll alla tummar och tår!!!

Den kära sambon fnös åt mig  när jag hade stora sammanbrottet förra helgen och tårarna sprutade av förtvivlan för allt som hände och sa "jag tänker inte prata med dig nu när du är såhär". Det är vad som kallas kärlek va? *suck*

Hade även en halt kalv men den tillfrisknade på tre dagar. Tack!!! Nu ska det bara ställas i ordning i torken och hitta någon som kör tröskan som jag förhoppningsvis får hyra, skulle verkligen behöva dra ner allt till veckan när nya torkmotorn har anlänt och blivit ditmonterad.

12/9-09
Det kommer bli en avlivning. Det är inte så mycket mer att fundera på när 1200 kg tjur inte kan stå på sitt bakben. Tro mig när jag säger att jag gråter.
Gråter för att jag förlorar en fin tjur.
Gråter för oron över att han kanske inte har hunnit betäcka alla som han ska utan att det kan finnas % av korna som är tomma och i så fall är det ingen idé att behålla dom heller. Och alla vet vi ju att kor är billiga?!
:(

En olycka kommer sällan ensam som det verkar och det är tungt att dra allting själv.

Det blir lösenord en period, det händer för mycket.

[email protected] eller facebook om du vill ha det.

Jag har mina funderingar på att peta in ett lösenord över bloggen för en tid. Det händer så mycket och jag vet inte, vissa saker känns som att man inte vill skriva så att "vem som helst" kan läsa. Jag har inte bestämt mig än bara.

Maila mig på [email protected] eller skicka iväg ett meddelande på facebook så ska ni få lösen den dag det blir aktuellt.

Nu är Kalas Karlsson installad och behandlad med smärtstillande. Ingenting hittades i klövar eller ben men han hade tunna sulor. En klövverkare ska sökas till denna herre också så får vi hoppas sen då... Om åtta veckor ska korna dräktighetsundersökas så får vi hoppas på att han har hunnit "skjuta prick" så det räcker fram tills i dag.

Hur som helst så ska simmentalens lugn framhävas högt! Jag blir bara mer och mer säker på att jag har valt rätt ras att jobba med :). Tom veterinärerna blir imponerade över hur hanterbara dom är för att vara så stora...



Tusen tack för era snälla kommentarer i förra inlägget!

och man känner att man skulle behöva klona sig.
Allt började i går morse när klockan var 08.00 och jag blev ikappsprungen på jobbet av en från grannbyn som frågar om jag har fångat min häst. Gissa om jag såg ut som ett frågetecken för när jag och mamma for förbi en timme tidigare så var hästen i hagen.
Ringde till mamma och hon bekräftade att R.B varit ute men att hon fått tillbaks henne i hagen.

Kl.10.00 ringer pappa och säger att hagen i "engsam" är tom.
Panik! Där står jag på jobbet och kan ingenting göra. Hade dessutom bilen på verkstaden så även om vi varit mycket folk hade jag inte kunnat ta mig därifrån.
Pappa och M åkte runt i en varsin traktor för att hitta spår efter fyra vilsna ungdjur.
13.30 skulle mamma åka ner och hämta mig och då såg hon dom på en åker inte så långt härifrån och sedan var dom borta för att visa sig att sprungit in i en annan grannes kohage och dom har fortfarande inga planer på att lämna den hagen där dom har nya kompisar. Byggde upp grindsystemet där i går men då skulle dom inte gå över bäcken (som i deras värld hade förvandlats till amazonfloden).
I går kväll sprang dom över i alla fall men grindsystemet är fortfarande en hemsk fiende.

Under kvällsfodringen hos korna i hagen noterades det även en mindre hälta hos Kalas Karlsson.

I morse ringde telefonen 06.30 och då var det en annan granne som talade om att min häst återigen flytt hagen så då var det bara att gå dit och hon skulle inte bli fångad för hon var minsann både vild och fri. Tog gamla T och började gå hemöver och då kom R.B på att hon nog skulle följa med ändå. In med dom i stallet och in i bilen för att avverka ett till dagpass.

Runt 12 kommer det ett samtal "Kalas K är tokhalt och vill inte stödja på sitt bakben". GAH!

12.30 missar jag ett samtal från ett okänt mobilnummer, ringer upp och får höra "tjena, vi är på väg upp med tradaren halm som du beställt". Nu blev det hjärnstress!  Halmen skulle inte komma förrän nästa vecka så det var inte riktigt i ordning för att ta emot det...

Åker hem till 14, kollar kalas K i hagen. Mamma klämmer och känner där han ligger, hittar ingen värme, ingen svullnad och ingen klövspalt. Efter lite övertalning kliver han upp och står med sitt bakben i luften. Eftersom försämringen kommit gradvis är det ju ingen fraktur. Tanken på en muskelbristning eller rejäl sträckning ekar ändå i bakhuvudet. Kontaktar veterinären som är hos grannen och hon stannar till, mycket stressad, på vägen därifrån. Tror ni Kalas K vela vara kvar då? Nej då, då struttade han i väg, fortfarande mycket halt och veterinären säger "ta in honom tills i morgon och ring igen då när det är telefontid". 
Min fasa nu är att han kräver en längre vila/avlivning och därmed har "passerat" årets betäckningssäsong och att han inte hunnit med alla kor utan att halva besättningen är tom osv (ni kanske förstår resonemanget?) 

Runt 16.30 kommer detta in på gården. 

19.9 ton prima halm. Väl användbar i vinter men var den tvungen att komma i dag??? 
Pappa lossade lasten och sedan var det bara att täcka över med pressenningar...

I morgon och förmodligen någon dag därpå ska följande göras.
-ta in Karlsson och ringa veterinären och försöka övertyga Karlsson om att han visst får plats i behandlingsburen. (Finaste Karlsson, måtte det inte vara alltför allvarligt ändå, lite tur kan man väl få ha).
-Köra undan halm och in med den på logen. (45 bal * ungefär 440 kg styck). 
-Få hem dom där ungdjuren från grannens kossor
-Riva hästhagen och sätta upp en ny
-Hitta någon som kör tröskan
-Få ordning på pressen så att vi kan pressa vår egen halm
-Bokföra
-Beställa torkmotor
-Tömma ungdjursstallet och göra i ordning där så att Karlsson får ett bra ställe för sin troliga boxvila.  

Det är säkert något mer också som jag har glömt bort just nu...
Tror jag säger god natt för i dag.
 

I morse vaknade jag av att damerna (som så lägligt har sin hage runt huset) höll låda så då var det bara att ignorera det faktum att jag kom hem sent och helst hade velat sova i en timme eller två till. När jag kom ut visade det sig att det var en kalvracka som kommit under tråden och trippade runt glad i hågen i väntan på att han skulle bli upptäckt.

Veckan som kommer innehåller lite blandade uppgifter men det allra mesta är såklart gårdsjobb.
(flytta lite djur, beställa en torkmotor, göra i ordning för tröskning osv..)

Nu ska jag däremot ta och och krypa i säng, det står inte på förrän klockan ringer igen.