Livet på landet - mitt liv som bonde.

...så vräker snön ner. Det råder inga tvivel om att julen blir vit och att ladugårdstaket kommer behöva skottas av. Ozzy som växer så det knakar försvinner i snön när han hoppar för långt ut i dikeskanten eller över snövallen ut på det som en gång var gräsmattan. (Det är fortfarande en gräsmatta någonstans under allt det vita).

Just nu funderar jag...i massor...och har så gjort i ett par dagar. Däremot tror jag inte att jag blir så mycket klokare av det. Nåja, med tiden brukar det mesta lösa sig bara man håller huvudet kallt.

Nu börjar det väl kanske bli dags att slå igen de två blå...det kommer en dag i morgon också även om det är ganska skönt att bara slöa i soffan med datorn i knät :)



Finaste underbara lilla häst :). Bilden är tagen då vi var på körkurs för Sidbäck.

Så jag funderar på att flytta till en alldeles egen liten ö i värmen där jag kan bo under vinterhalvåret. Någon som följer med? Å andra sidan skulle det räcka med en dag eller två på ett spa också.

Fast det kan vara fint, alldeles otroligt jättevackert men när det snöar stora flingor en hel dag så lessnar jag.
Blir intressant att se hur mycket det är i morgon när man kommer ut =S
Om man kommer ut ;) Jag kanske blir tvungen att ligga under täcket hela dagen och får lyfta ut Ozzy genom fönstret med ett snöre runt magen så att han kan komma in igen. :p
Nu är det som så att om det blev så mycket snö så fick jag nog ta altandörren eller fönstervägen själv, det går inte att låta övriga djur vara bara för att det kommer massa snö.

Jag har tråkigt för stunden. Ska alldels strax på med alla kläder och ta ut Ozzy en sväng, vad som händer efter det återstår att se.

Här tycker jag såklart att ni ska gå in och rösta. http://www.scan.se/slsleverantor_2010
Nomineringarna finns att läsa på denna sida även om jag såklart slår ett slag för en röst på Lennart Johansson på nötsidan :)

Jag fryser så fort jag är ute. Hundarna likaså.
Willes bakben och denna kyla är en värdelös kombination. Ozzy frös redan när det var -10 så han håller på att dö om han blir still i mer än 13 sekunder. Får han däremot leka så har han inga som helst problem med att det är -20. Tant Skrutt var inte särskilt angelägen om att vara kvar ute i hagen heller när jag bjöd henne att gå in redan vid 15.


 

Gamla bilder. Till och med casen får synas. Jag undrar lite hur den fungerar...om den fungerar ;)

Mitt i allt det kalla måste jag ändå tycka att det är vackert. Det gnistrar av träden och knarrar under skorna och då känns livet väldigt bra när man är ute och promenerar med någon av hundarna. Dessutom är jag full av julkänslor och det vet jag inte när det hände senast.

Sen har jag ju min vackra som jag längtar efter :)


Nu ska jag se om jag kan hitta Ozzys kängru, den enda leksak som roar honom lite...

Det var en sifferlek på facebook. Jag fick följande beskrivning.

Nr. 47. En klok, fin och hårt arbetande människa med ett enormt stort hjärta. Har nog hittat sin framtid nu, misstänker jag, och jag önskar dig all lycka!! ♥

Kan man bli annat än rörd då?


För övrigt bor jag i Sibirien just nu...

Jag och ådi har beslutat att gå skilda vägar. Han fick känna sig sviken av en som visade sig vara både yngre och starkare samt av annat märke. Ådi får inte ens en sista bild utan det är självklart nykomlingen som får visas upp :) 

I bland blir det så. 

Nu måste jag bara ta mig i kragen och skaffa ett e-kort :) 

 

En vacker vinterdag, två glada hundar och ett alldeles fantastiskt sällskap :o)
Vad mer kan man önska sig?


(Ja, det fantastiska sällskapet är en alldeles underbar man som gör mig väldigt väldigt glad. Han är mycket speciell för mig och det känns så otroligt bra)

Detta är med lätthet den bästa tredje advent på många år :)

Sötaste skrutthund.

Vi har varit på kurs i dag. Superskoj!!! Det kändes verkligen inspirerande och lockande för framtiden.

Svårt att minnas att han är bara drygt fem månader, det känns som jag haft honom hur länge som helst :o)

För oj vad jag har funderat i dag. Det har varit en hel massa som har cirkulerat runt i huvudet och som gör det än. Tankarna har handlat om ganska precis allt och ingenting. Dåtid, nutid och framtid.
Visst skulle det vara ganska skönt i bland med en liten klocka så att man kunde göra ett litet hopp framåt i tiden? ;)
(Även om det bästa av allt nog egentligen är att inget veta)

Odågan växer så det knakar, gamle man har haft ett skov med dåliga bakben, djuren har flyttats om ännu en gång och termometern pendlar mellan -6 och -24.

Vi hade ett välbesökt julbord med lokala LRF avdelningen i fredags. 37 personer blev vi så det var riktigt riktigt roligt. Massa god mat också :o)


Bjuder på en bild ur arkivet då jag inte har några nya inladdade.




Det fick bli vackra Impala av Häggenäs som gick under smeknamnet Bamse här på gården :o)

Efter en händelserik resa :)

Wille blev kvar hemma. På lördag morgon säger pappa "men du kanske gör klokast i att lämna Wille också, tänk om det blir massa förseningar nu när vädret är så dåligt".
Visst blev det förseningar men inte värre än att jag hann med alla anslutningar så jag kom ändå fram i tid :)
Fast jag frös hela vägen från Katrineholm pga dörrar som inte gick att stänga mellan vagnarna.
Det blev även en liten fastkörning med bilen innan slutmålet var nått. (och när jag såg vägen var jag mer än glad att jag inte körde bil själv hela vägen med mina herrar däri...vi hade nog fastnat långt mycket tidigare).

Söndag och måndag var helt fantastiska dagar med varierande innehåll :o)

I dag skulle jag norrut igen...
Jag skulle vara hemma 19.00. 23.40 klev jag in tillsammans med två hundar som jag tror hade saknat mig. Ska fota lille Ozzy i morgon tror jag så ni får se hur stor han har blivit igen :D (han måste ha fått turbojäst nu när jag varit borta)
Hur som helst så var där förseningar i dag...och inställda tåg...och folk som hjälpte till och sådana som skulle hjälpa till men bara var allmänt otrevliga. Det blev i alla fall buss från Sthlm central och folk var som galna när dom skulle kliva på, det buffades och stöttes med väskor så man funderade var det brann någonstans. *suck*


Nu är det dags att slå igen de blå... I morgon är det åter vardag.