Kallt.

Jag fryser så fort jag är ute. Hundarna likaså.
Willes bakben och denna kyla är en värdelös kombination. Ozzy frös redan när det var -10 så han håller på att dö om han blir still i mer än 13 sekunder. Får han däremot leka så har han inga som helst problem med att det är -20. Tant Skrutt var inte särskilt angelägen om att vara kvar ute i hagen heller när jag bjöd henne att gå in redan vid 15.


 

Gamla bilder. Till och med casen får synas. Jag undrar lite hur den fungerar...om den fungerar ;)

Mitt i allt det kalla måste jag ändå tycka att det är vackert. Det gnistrar av träden och knarrar under skorna och då känns livet väldigt bra när man är ute och promenerar med någon av hundarna. Dessutom är jag full av julkänslor och det vet jag inte när det hände senast.

Sen har jag ju min vackra som jag längtar efter :)


Nu ska jag se om jag kan hitta Ozzys kängru, den enda leksak som roar honom lite...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0