28 okt kl 10:57, 2009

Kommer aldrig att glömma dig...

 

Så gråt inte är du snäll men när du känner vinden,
den mjuka ömma vind,
den som över stigarna i skogen blåsen där jag bar dig på min trygga rygg,
då ska du känna det som en hälsning långt bort i från.
En sammetsmjuk smekning från en varm och len mule mot din kind.

 

 

 

Finaste och vackraste. Jag kommer aldrig att glömma dig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0