Lite kontorstid...
Jag har haft lite "kontorstid" en stund och det är inte det allra roligaste när solen skiner utanför fönstret men vad gör man inte när man så duktigt har skjutit allt framför sig hela veckan? ;)
Större delen av min vakna tid senaste veckan har solen strålat.
Wille råkade ut för en olycka i lördags. I söndags fick vi åka akut till veterinären för att han inte kunde stödja på sitt bakben =(
Stödbandage i tre dagar samt smärtstillande i en vecka då det mest troligt var en senskada.
I dag är han bättre, traskar runt utan sitt bandage, svullnaden har gått ner ordentligt, nu ser man att det finns ett ben igen. I söndags var han jämntjock mellan has och tass, helt utan förmåga att böja nere vid tassen.
Jag ska erkänna att jag inte trodde att jag skulle åka hem med honom igen från veterinären. Jag trodde ju inte att han skulle klara vintern heller men Wille kan visst mer än man tror. Än är vi inte färdiga med varandra ;)
När Wille var valp var han väldigt krävande. Många gånger smet han så fort han fick en chans och då kunde han springa fram och tillbaks i flera timmar "bara för att".
Jag räknade ner mot den magiska åldern två då man säger att hundar börjar lugna sig. Tillåt mig småle, eller rättare sagt. Asgarva!
Inte blev han nå lugnare för det ;)
Vid sex års ålder...ja, då började man märka en viss skillnad.
Han har smugit på en löptik en gång i sitt liv, då sköt tikägaren en skrämskott i luften och det fungerade.
Han älskar de allra flesta människorna han möter, jag tror att undantagen är fem till antalet.
Han hatar andra hanhundar men älskar sin lilla Ozzy (nåja, i överlag i alla fall) 
Älskade skrutthund.
Jag är glad för den tid vi har haft och tacksam för den tid vi får.
Betesplanering.
Den blir inte riktigt som jag vill ha den men jag får göra det bästa utav det hela ändå ;)
Tänk att det alldeles snart är dags att släppa i väg djuren.
Vem kunde tro det för två månader sedan när man tittade ut över snöhögar där det var flera meter med snö.
Gamla 68an. Både klok och social :) Finns inte kvar längre men desto mer av hennes blod för hon kunde det där med att ge kvigkalvar ;)
Hon blev 18 år och slogs ut pga igenvuxna spenkanaler.
Tänk att det alldeles snart är dags att släppa i väg djuren.
Vem kunde tro det för två månader sedan när man tittade ut över snöhögar där det var flera meter med snö.
Gamla 68an. Både klok och social :) Finns inte kvar längre men desto mer av hennes blod för hon kunde det där med att ge kvigkalvar ;)
Hon blev 18 år och slogs ut pga igenvuxna spenkanaler.
Bör läsas med glimten i ögat.
Min bästa present genom tiderna.
Fick jag nog när jag fyllde 13.
När jag kom ner till frukosten fick jag ett kort där det stod att följande var min.
Vilken nybliven, hästtokig, 13 åring tjuter inte av lycka för det? ;)
Det är snart 17 år sedan, vart tar tiden vägen?
När jag provred henne backade hon in bakom en lada och slog bakut flera gånger, på vägen där hon syntes var hon en ängel.
När hon kastade av mig (vilket hände både nu och då) så sprang hon nästan aldrig hem utan hon väntade ca 50 meter från gården och lät sig snällt fångas.
När hon tyckte att jag var skitjobbig, då bet hon mig. (Vad sägs om ett dm långt blåmärke på låret, bitit igenom chaps, ridbyxor och långkalsonger)
När hon inte behagade komma så vände hon upp rumpan och hytte lite med ena bakbenet. Det ödet utmanade jag bara en gång och då slutade det med en spark i revbenen.
När hon skulle köras så klev hon så snällt i skaklarna, stod kvar tills att vi skulle lyfta dom och då...då bara råkade hon kliva ur med ena bakbenet.
Såg hon en transport så blev hon så rädd att ögonen rullade i huvudet på henne.
Trots sina egenheter så var hon min första häst och hon lärde mig mycket. Framför allt att hästar är individer och att man gör inte som man vill med rödhättor ;)
Varje år som den första snön kom blev hon föl på nytt och betedde sig som att hon aldrig sett snö förr.
Jag minns sorgen då hon fick sluta sina dagar. Det var sista lördagen i mars månad 2003 (hon var född 1976). Dagen före var hon dålig men kom upp på benen, natten efter la hon sig...med tom blick tittade hon på mig och pappa utan någon styrka kvar att kliva upp. Det var tunga steg in för att ringa veterinären som kom ut när klockan var 03.30 för att ge sista sprutan.
Jag minns henne med glädje och är tacksam för åren vi fick tillsammans.
När jag kom ner till frukosten fick jag ett kort där det stod att följande var min.
Vilken nybliven, hästtokig, 13 åring tjuter inte av lycka för det? ;)
Det är snart 17 år sedan, vart tar tiden vägen?
När jag provred henne backade hon in bakom en lada och slog bakut flera gånger, på vägen där hon syntes var hon en ängel.
När hon kastade av mig (vilket hände både nu och då) så sprang hon nästan aldrig hem utan hon väntade ca 50 meter från gården och lät sig snällt fångas.
När hon tyckte att jag var skitjobbig, då bet hon mig. (Vad sägs om ett dm långt blåmärke på låret, bitit igenom chaps, ridbyxor och långkalsonger)
När hon inte behagade komma så vände hon upp rumpan och hytte lite med ena bakbenet. Det ödet utmanade jag bara en gång och då slutade det med en spark i revbenen.
När hon skulle köras så klev hon så snällt i skaklarna, stod kvar tills att vi skulle lyfta dom och då...då bara råkade hon kliva ur med ena bakbenet.
Såg hon en transport så blev hon så rädd att ögonen rullade i huvudet på henne.
Trots sina egenheter så var hon min första häst och hon lärde mig mycket. Framför allt att hästar är individer och att man gör inte som man vill med rödhättor ;)
Varje år som den första snön kom blev hon föl på nytt och betedde sig som att hon aldrig sett snö förr.
Jag minns sorgen då hon fick sluta sina dagar. Det var sista lördagen i mars månad 2003 (hon var född 1976). Dagen före var hon dålig men kom upp på benen, natten efter la hon sig...med tom blick tittade hon på mig och pappa utan någon styrka kvar att kliva upp. Det var tunga steg in för att ringa veterinären som kom ut när klockan var 03.30 för att ge sista sprutan.
Jag minns henne med glädje och är tacksam för åren vi fick tillsammans.
Gör inte såhär.
Inte nu!!!
Flera av mina kor börjar visa att dom nog tänker kalva snart. Inget ont om att kalvningarna kommer igång men dom får gärna vänta liiiiite till :)
Min plan var att dom skulle starta i början av maj, någonting säger mig att kostorken kommer innan aprils utgång, förmodligen kan någon börja redan inom loppet av en vecka.
Problemet är bara att min ladugård är full just nu :o
Fast problem är till för att lösas, inte sant?
Tillfälliga boxar har byggts förr, lösa grindar är det bästa man kan ha.
Dessutom är jag ensam hela sista veckan i april...det är som bäddat för komplicerade fellägen, tvillingfödslar och allt annat man kan hitta på ;) (nej då, jag är inte pessimist...haha)
Jag fick avlägga ett löfte till pappa att inte tala om för mamma hur läget ligger till för då kommer hon inte att kunna slappna av på deras resa utan bara vara konstant nervös för hur det egentligen går hemma med korna och om det kommer smått ;)
Lilla kloka gamla Grandis. Notera hennes blåa öronlappar, det hade man bara på kor födda före 1995.
Jag fick byta till gula om jag vela men på något vis tyckte jag att hon kunde ha dom blå.
Det finns inte så mycket kvar av hennes blod i besättningen pga hennes förkärlek till att få tjurkalvar. Lite tråkigt kan tyckas då hon på många sätt och vis var en väldigt bra ko, annars hade hon aldrig fått bli 17 år :)
Fast anledningen till bilden var egentligen inte att skriva om henne, det var mer bara en bild för att visa att kalvarna är höjdpunkten och att dom är så bedårande söta :)
Flera av mina kor börjar visa att dom nog tänker kalva snart. Inget ont om att kalvningarna kommer igång men dom får gärna vänta liiiiite till :)
Min plan var att dom skulle starta i början av maj, någonting säger mig att kostorken kommer innan aprils utgång, förmodligen kan någon börja redan inom loppet av en vecka.
Problemet är bara att min ladugård är full just nu :o
Fast problem är till för att lösas, inte sant?
Tillfälliga boxar har byggts förr, lösa grindar är det bästa man kan ha.
Dessutom är jag ensam hela sista veckan i april...det är som bäddat för komplicerade fellägen, tvillingfödslar och allt annat man kan hitta på ;) (nej då, jag är inte pessimist...haha)
Jag fick avlägga ett löfte till pappa att inte tala om för mamma hur läget ligger till för då kommer hon inte att kunna slappna av på deras resa utan bara vara konstant nervös för hur det egentligen går hemma med korna och om det kommer smått ;)
Lilla kloka gamla Grandis. Notera hennes blåa öronlappar, det hade man bara på kor födda före 1995.
Jag fick byta till gula om jag vela men på något vis tyckte jag att hon kunde ha dom blå.
Det finns inte så mycket kvar av hennes blod i besättningen pga hennes förkärlek till att få tjurkalvar. Lite tråkigt kan tyckas då hon på många sätt och vis var en väldigt bra ko, annars hade hon aldrig fått bli 17 år :)
Fast anledningen till bilden var egentligen inte att skriva om henne, det var mer bara en bild för att visa att kalvarna är höjdpunkten och att dom är så bedårande söta :)
Mojje & Bruttan.
Mojje ägs av en vän till min syster. Han har varit utlånad till ett ställe i flera år men nu hade inte dom möjlighet att ha kvar honom. Jag funderade på betessällskap till min donna och av en slump kom jag och Mojjes ägare in på detta och så blev det bestämt att han skulle få vara här med henne.
Så i första hand är han sällskap åt min fröken även om hans ägare kommer att komma hit och rida/pyssla med honom några gånger i veckan.
Det är en mycket busig herre, full av energi när han släpps ut på morgonen så då springer han i hagen, bockar och rullar sig.
Fast han är ju söt som socker och Bruttan bara älskar honom. När Mojje närmar sig porten för att gå in så blir min tant alldeles "förstörd" och studsar runt och piper för att vi ska komma ihåg henne också.
Min prinsessa ;)
Så i första hand är han sällskap åt min fröken även om hans ägare kommer att komma hit och rida/pyssla med honom några gånger i veckan.
Det är en mycket busig herre, full av energi när han släpps ut på morgonen så då springer han i hagen, bockar och rullar sig.
Fast han är ju söt som socker och Bruttan bara älskar honom. När Mojje närmar sig porten för att gå in så blir min tant alldeles "förstörd" och studsar runt och piper för att vi ska komma ihåg henne också.
Min prinsessa ;)
Mojje
Är man inte söt så säg???
Just ja
Det kommer ett nytt djur hit i dag.
Nu får ni gissa på vad det är så ska jag se om jag kan uppdatera med någon bild i kväll :)
Nu får ni gissa på vad det är så ska jag se om jag kan uppdatera med någon bild i kväll :)
Tävling hos ejmis om ett hemligt påskägg.
Och då är det klart jag vill vara med :)
Verkar det inte härligt så säg?
Ejmis blogg och tävling hittar ni här. http://ejmis.blogg.se/2011/march/detta-maste-firas-med-en-tavling.html
Självklart säger vi grattis åt hennes blogg också som fyller fyra :)
Verkar det inte härligt så säg?
Ejmis blogg och tävling hittar ni här. http://ejmis.blogg.se/2011/march/detta-maste-firas-med-en-tavling.html
Självklart säger vi grattis åt hennes blogg också som fyller fyra :)
Hur tänkte jag?
Jag köpte kassler för att ha till middag.
Kassler...
En stor bit dessutom. Det är ju suveränt att skiva upp och stoppa i frysen.
Problemet är bara att ska man skiva kassler så bör man ha:
En skärbräda, check
En vass kniv, check
En hand som klarar av att hålla kniven och skära bitarna... Misslyckad check.
Jag har bandage från knogen till armbågen. Dessutom fick jag en ask med smärtstillande/antiinflammatoriska små tabletter som jag ska äta i två veckor.
Läkaren godtog inte mitt argument om att jag inte hade tid att vara lugn så länge.
*suck*
Vad jag har gjort? Jag slog i handen/handleden i en stålkant samtidigt som jag höll i en halvtung väska i går fm, det knakade till lite och kändes men så tänkte jag inte mer på det... Problemet var bara att värken tilltog så i morse fick jag så snällt ringa till doktorn eftersom det då skar som knivar när jag arbetade med handen. Han skickade mig på röntgen som inte visade något. Det är alltså en skadad mjukdel... *litet fnys eftersom det ändå var lite tur i oturen*
Just nu är jag mest bara grinig för att jag skulle känna efter så noga. Dessutom blev jag utan min kasslergryta. *dubbelfnys*
Sjukskriven till och med måndag till att börja med. Har jag inte blivit bättre så blir det 7-10 dagar till... *trippelfnys*
Kassler...
En stor bit dessutom. Det är ju suveränt att skiva upp och stoppa i frysen.
Problemet är bara att ska man skiva kassler så bör man ha:
En skärbräda, check
En vass kniv, check
En hand som klarar av att hålla kniven och skära bitarna... Misslyckad check.
Jag har bandage från knogen till armbågen. Dessutom fick jag en ask med smärtstillande/antiinflammatoriska små tabletter som jag ska äta i två veckor.
Läkaren godtog inte mitt argument om att jag inte hade tid att vara lugn så länge.
*suck*
Vad jag har gjort? Jag slog i handen/handleden i en stålkant samtidigt som jag höll i en halvtung väska i går fm, det knakade till lite och kändes men så tänkte jag inte mer på det... Problemet var bara att värken tilltog så i morse fick jag så snällt ringa till doktorn eftersom det då skar som knivar när jag arbetade med handen. Han skickade mig på röntgen som inte visade något. Det är alltså en skadad mjukdel... *litet fnys eftersom det ändå var lite tur i oturen*
Just nu är jag mest bara grinig för att jag skulle känna efter så noga. Dessutom blev jag utan min kasslergryta. *dubbelfnys*
Sjukskriven till och med måndag till att börja med. Har jag inte blivit bättre så blir det 7-10 dagar till... *trippelfnys*
:)
Arbetstillfällen.
Någonstans hörde jag en gång en en enskild lantbrukare sysselsätter i snitt fyra personer.
Hur sant det är? Ja säg det.
Det kan i alla fall vara värt att tänka på när ni står på ica och funderar på om ni ska köpa svenskt eller utländskt kött.
I vår kommun visade det sig att 2008 sysselsatte en lantbrukare två andra så min hörda siffra kanske inte var alltför fel ändå :)
På bilden...
Där ni skulle gissa och det bara var Sandra som tordes så var det i alla fall en hemmabyggd tork för höfrö :)
Se upp ;)
För om det passar när jag är nere hos min favorit så ska jag få köra med denna :). Har varit nere nu i några dagar och försökt vara lite behjälplig när dom har ställt för vårbruk :). Dagarna har varit fantastiska oc hbara susat i väg som dom alltid gör.
Vad det gäller tunnan så har jag i alla fall smörjt lite, donat med slangarna och testkört kranen. Sedan nöjde jag mig så gärna med att bara sitta brevid när den testkördes. Sen hjälpte jag till med att spetsvända harven (och passade även på att färga handsken blå ;)), hacka halm och sitta brevid som förste pratkvarn när J körde kväve :)
Nu är jag på väg norrut igen för att vänta in lite kalvningar, ta itu med lite pappersarbete och kanske börja fundera på att förbereda för vårat vårbruk...men när ska vi tro att det kommer i gång? Det lär nog dröja i alla fall en månad känns det som...
Gissa vad...
Detta har använts till en gång i världen.
Hur förklarar man???
För någon att oavsett hur sjuk jag är så måste jag lösa det för djuren.
Jag har märkt att folk inte riktigt förstår det.
Nu har jag sådan tur att min far kan rycka in mestadels när jag blir riktigt dålig men visst har det funnits tillfällen då det känts som det tagit timmar att sköta djuren och man har hängt dubbelvikt över högaffeln, hostandes och snörvlandes och svetten har runnit som aldrig förr.
Dessutom är jag världsmäste på att säga åt alla andra att dom ska ta det lugnt, lyssna på kroppen och försöka bli bra.
Fast det är mycket lättare att vara klok åt andra än att lyssna på sig själv ;)
Jag har märkt att folk inte riktigt förstår det.
Nu har jag sådan tur att min far kan rycka in mestadels när jag blir riktigt dålig men visst har det funnits tillfällen då det känts som det tagit timmar att sköta djuren och man har hängt dubbelvikt över högaffeln, hostandes och snörvlandes och svetten har runnit som aldrig förr.
Dessutom är jag världsmäste på att säga åt alla andra att dom ska ta det lugnt, lyssna på kroppen och försöka bli bra.
Fast det är mycket lättare att vara klok åt andra än att lyssna på sig själv ;)
Det kom ett mail..
Med i mailet fanns två länkar och ja..vad ska man säga?
Eftersom jag inte anser att dessa sidor behöver uppmärksammas skriver jag inte ut dom här.
Jag kikade däremot in på dessa sidor och det är ganska välskrivet, lite åt det dramatiska hållet. Jag kan förstå att det finns folk som köper det med hull och hår, som läser och sväljer utan den minsta antydan till källkritik.
Skulle jag tolka deras påståenden som sanningar så måste jag ställa en fråga.
Är mina kor unika?
Eller...
Är det jag som ljuger?
Påståendet i fråga handlar om att kor och kalvar skriker efter sina kalvar i flera veckor.
Hur länge mina gör det? Tre dagar...
Unikt, lögn, vad?
Eftersom jag inte anser att dessa sidor behöver uppmärksammas skriver jag inte ut dom här.
Jag kikade däremot in på dessa sidor och det är ganska välskrivet, lite åt det dramatiska hållet. Jag kan förstå att det finns folk som köper det med hull och hår, som läser och sväljer utan den minsta antydan till källkritik.
Skulle jag tolka deras påståenden som sanningar så måste jag ställa en fråga.
Är mina kor unika?
Eller...
Är det jag som ljuger?
Påståendet i fråga handlar om att kor och kalvar skriker efter sina kalvar i flera veckor.
Hur länge mina gör det? Tre dagar...
Unikt, lögn, vad?
