Livet på landet - mitt liv som bonde.

Det hade kommit in några nya frågor så jag besvarar dom också :) Som sagt, det är bara att fråga på.

Hur träffades du och kärleken?
Rätt plats, rätt tid och rätt ord gjorde att det ena ledde till det andra ;)

Varför border collie?
Jag hade kommit till insikt om att jag behövde en vallhund men var väl inte på det klara med om jag skulle ha en valp eller gammal och helst vela jag ha en kelpie. Så kom ett samtal om att en vän skulle titta på bc valpar och frågade om jag var intresserad av att följa med och på den vägen fortsatte det :)


Mer om dig som person, intressen, varför ingen ridning? Bilder på dig?
Jag är ganska snål med bilder på mig själv och det är ett val som jag inte tror att jag kommer ändra på. 
Ridningen ligger på is just nu, intresset är kvar men tiden räcker inte till. Annars blir det mycket bokläsande och dans (sommarens stora nöje) samt tappra träningsförsök med Ozzy. Auktioner är också roligt. Likaså att baka och laga mat (dock inte i mitt lilla kök)
I övrigt så är jag en ganska lugn person, yngst i syskonskaran, envis osv...


 Mer om den du kallar "underbare".
Nej, jag kommer inte att hänga ut honom här. Ni får vara nöjd med den information ni fått :)
Kan väl lägga till att han är mycket väl godkänd hos mina föräldrar :)

Favoritårstid?
Alla årstider har sin charm men våren är nog den allra bästa ändå när värmen börjar smyga sig in och träden spricker upp i grönt :)

Ozzy fick åka ner och gå en sväng på byn i dag för att få tänka på något annat och lite miljöträning. När vi skulle lägga på brev på postlådan började han skälla på en tant och konversationen blir följande.
-Har man en hund som låter sådär ska man inte vara ute på byn eller så ska man ha munkorg på den. Han är ju arg och farlig. (tant)
-Ursäkta, men den här hunden är osäker, behöver miljöträning och får visst vara på byn för att få det. Hur ska han annars lära sig? (jag som efter dessa ord tog med mig hund och gick).

Ozzy skäller på det mesta just nu.

När vi var på byn så visade han inte något blodtörstigt beteende utan han står på slakt koppel med sänkt svans, höjd ragg och skäller (=osäkerhet). Det gick att bryta honom så att jag blev intressantast och efter detta så gick han brevid mig och skällde inte på något mer som vi mötte utan vi körde skvaller och belöning för varje "fara" som ignorerades.

Fast visst, det låter illa och kan man inget så tror man säkert att han är jättearg. Men så ignorera det då, låt mig få träna vidare med min hund så att han kan känna sig lite tryggare.
Det hade varit en helt annan sak om man reagerade så för att han hängde i kopplet med höjd svans, rest ragg och ett allmänt ilsket beteende.
*suck*



Nåja, han är min ögonsten. Fläckvis väldigt dryg ;) Men än kan man skylla på åldern :p


Finaste har åkt hem. Underbart är kort och klockan spelar mig ett spratt. När jag väntar går den sakta, när jag har honom i min närhet så svischar den bara till...
Gissa om jag längtar till hösten igen när alla körningar som väntar är avklarade ;)

Behandlingsburen är en investering som jag inte skulle vilja vara utan.

Som ni ser är den öppningsbar på sidorna så man kommer åt den kvart som är aktuell. Pinnarna som går ner på sidan på bakre dörren är om man vill sticka in ett rör för att hålla ett oroligt djur kvar längre fram om det är litet.

Den är öppningsbar bakom och så sticker man in ett rör för att förhindra att djuret kastar sig baklänges om man tex ska dräktighetsundersöka. Hålen på sidan av andra dörren är för att kunna fästa ett rör om man tex behöver lägga upp ett bakben eller binda det emot. Likaså finns det krokar ovanför ingångsgrinden för att man ska kunna "hissa" upp benet och sedan fästa det.

Piggarna upptill på sidan är om man vill fästa ett eller två bukband och hjälpa djuret att stå.

Reglerbart vid nacken och öppningsbara grindar fram om man ska hantera djurets huvud.
Det finns även en insats att sätta i vid framdörrarna om man behöver ta upp ett framben.


(En smått groggy Impala efter att han fått sin nosring tillbakasatt)

Buren är köpt på BS Agro, den är inte gratis men jag har bara ett liv och det finns andra saker jag kan spara på än att slarva med säkerheten när jag håller på med djuren. Den har trepunktsfäste och är därmed flyttbar, det var aldrig ett alternativ att köpa en fast bur.

Veterinärerna älskar den. Hur än det är så har jag som djurägare ett ansvar för att dom ska kunna arbeta säkert också.

Saker vi gjort i buren.
* Mjölkat ur dikor när det varit krångel med kalvar/mjölknedsläpp/fått kon att stå still och acceptera att kalven får vara där.  
* Förlöst kalvar
* Ringat om Impala
* Sågat av ett horn
* Undersökningar av djur
* Behandlat djur
* Klippt djur
* Märkt om djur

 
I morgon ska 900an in på service. Det är dags att se över maskinerna nu, även om det känns som att vårbruket är långt borta när man tittar ut genom fönstret så kommer det snabbare än vi tror.


Nu tror jag att det blir dåliga uppdateringar i några dagar.
Underbaraste är på väg hit och jag ska bara njuta av hans närvaro <3

Först ut i min besättning var Impala av Häggenäs



Sedan kom Karlsson av Forsby



Bonusbild på hans riktiga "tjurnacke" och vackra huvud


Nu finns Lucas av Mesattebo hos damerna




Såhär kan det se ut när man trycker in en simmentaltjur i en behandlingsbur respektive verkstol. (Vad det gäller verkstolen kan jag nämna att Karlsson växte ur den...så sista gången klövis var hit gick den maximalt öppen över nacken och gick inte att stänga riktigt bakom rumpan)

I bland (ganska ofta) får man kontroll så att man sköter sina åtaganden för att för att få rätt till den EU-ersättning man har sökt.
Ett år kom det hit en intressant person som gick med en kikare för att titta ner i backen och se om det växte något intressant där, döm om min förvåning när han hittade ½ a4 sida med diverse växtlighet och korna ändå fick fortsätta beta där.
Hur som helst var han livrädd för kor...vid detta tillfälle fanns det en grupp med ystra och nyfikna kvigor i samma hage, att han stod på benen genom hela kollen var nog ett mirakel :p. Han skulle nog vara glad att lille Bamse inte gick i hagen vid det tillfället ;)
Däremot blev han alldeles knäsvag när han såg honom i en annan hage. Frågan är bara om man verkligen ska vara beteskontrollant och åka ut med kort varsel om man är så vansinnigt rädd för dom ;)

Skulle en sådan kontroll utföras i maj när mina kor är nykalvade så undrar jag om det skulle gå så bra. Dom är inte elaka men otroliga tigermammor (hade en förstakalvare förra året som dödade en gässling för att den var och trippade runt hennes kalv). Dom accepterar oss som hanterar dom dagligen och vi får märka kalvar samt kan röra oss "säkert" i hagen men främlingar är inte välkomna och jag förstår dom...

...inte alltför behagligaste syssla började med ett telefonsamtal från pappa.
"Hej, kan du ta den andra traktorn och komma och dra upp mig. Det skar ner i dikeskanten för mig så jag hänger lite på underredet och kommer ingenstans".

Väl uppe i skogen möts jag av följande. (klickbara bilder)



Det där är inte att hänga lite i mina ögon även om det inte är det värsta..Den högra sidan stod i snö upp till skärmarna på bakdäcket.
 Efter många om och men så kom han i alla fall upp och lös.
Sen kan man fundera på varför han tog denna traktor och inte sin egen när den är rustad med snökedjor och det är allmänt halt och eländigt under snön. Det lär jag aldrig få svar på ;)


Jag fick en fråga för ett tag sedan över pappas roll på gården.
Han har numera jordbruket som en hobby och hjälper till när och var det behövs. Han ställer upp med djurpass och hjälpkör under vår/sommar/höst/vinter.

...så får man sitta på fingrarna för att inte skriva ett väldigt otrevligt svar på till exempel mail som kommer.
Jag har lite svårt för människor som hugger direkt och lever med attityden "diskutera gärna men f-n ta dig om du är av en annan åsikt än mig". =S

Hur många kor o hur många % har du inom vården? :)

Namn: Lena

Yrke: Bonde, handledare inom säkert bondförnuft samt vårdbiträde inom äldreomsorgen

Ålder: 29

Status: Upptagen med den underbare

Föreningsuppdrag: Ordförande i den lokala LRF avdelningen

Djur: Fröken Skrutt, kallblodstravare, 21 år. När hon är i gång så kör vi mestadels.
         Wille, korsning schäfer/kelpie/?, 10 år. Sällskapshund.
         Ozzy, border collie, 7 månader. Gangster ;), ska användas inom vall, spår och lydnad.
         Sigge & Kurre, bondkatter, 9 år
         Lucas av Mesattebo, simmental, 4 år och avelstjur.
         Alla mina damer, kor som är hereford, charolais eller korsningar däremellan.
         Avkommor till damerna som alla har simmental i sig, antingen 50 eller 75%

Traktorer: Valtra N101, Valtra 900, Volvo BM 430

Roligaste sysslan: Välta, släppa djur på bete, när man får börja slå gräs.

Tråkigaste sysslan: Efter denna vinter får jag säga skotta snö ;) Annars är det när man måste ta rätt¨på djur som har dött av någon anledning (vilket inte händer alltför ofta *peppar peppar*

Driver gården sedan: 2007

Varför en gård? För att jag fick chansen att arrendera och det är bättre att testa än att "vakna upp" om tio år och fundera "varför provade jag inte när jag hade möjligheten".

Om fem år: Bor jag på en gård, vilken gård, vilken plats och vilken inriktning...Ja det får tiden utvisa :) Fast om det fortfarande finns nöt med i bilden hoppas jag att den godkända simmentalbesättningen är på väg att byggas upp. Bloggen lever, Ozzy är godkänd vallhund på både nöt och får med goda tävlingsresultat inom lydnad (även om det känns avlägset just nu när han är en supertrotsig ungherre).
Det som är så spännande med framtiden är väl att man inte vet vart man hamnar och vad som händer. Vilka val man gör och varför :)

Varför simmental: Det blev på ett bananskal ;). Jag skulle egentligen ha charolais men när valet stod mellan en korrekt simmentaltjur eller en charolais med lite krokig rygg så var valet ganska enkelt när min första tjur skulle köpas in. Rasen tilltalar mig med sitt lynne och hitills har jag dessutom bara träffat väldigt trevliga uppfödare av rasen som har framhävt rasens fördelar men inte försökt mörka dess ev nackdelar.

Stbf eller inte: Var och en gör sitt val, jag skulle aldrig släppa en icke stbf tjur till mina djur. En tjur är en investering som lever kvar i besättningen i så många år och det känns ändå som att med en godkänd har man lite vettigare riktlinjer om åt vilket håll det hela kommer gå.

Hästintresset då: Det började på allvar när jag var 9. Egen häst har jag haft sedan jag var 13 även om jag parallellt med det har tränat lite till och från på andras hästar. Har tävlat upp till LA dressyr med godkänt resultat tillsammans med Flisan och inom körningen har jag aldrig kommit till skott med Fröken även fast min förra körlärare tyckte att vi skulle tävla både bruks och skogs DM.  

Nu är det fritt fram att fråga om ni vill veta något, jag svarar på det mesta :)

Mardrömsmorgon hos djuren. Gårdagens skitväder ställde bara till med massa extra arbete.
Det var en meterhög driva inne i Lucas grupp, kogruppen före hade bara 50 cm (grindarna gick inte att öppna utan vi fick skotta en massa for hand först)...på halmloftet var det dryga halvmetern med snö och sedan hade det drivit in på lon och lagt sig bakom portarna. Hur stillbordet såg ut ska vi inte ens prata om...
Dessutom la skoplåset på pappas valtra av igen så i stället för att en körde hos korna och en handskottade samt körde fram mer foder så fick vi jobba med en maskin. (Pappa körde traktorn, jag skottade för hand).

Pappa hade aldrig varit med om något liknande i snömängd hos djuren och då hade han ändå denna ladugård i 16 år före mig.

Nu är det gjort i alla fall och jag är mer än lovligt less på att skotta snö. Har dessutom gått runt alla portar och så så att pappa bara kan fara fram med traktorn sen.

Under tiden som jag klurar på en kort presentation av mig själv. Det är ju något av det svåraste som finns.

 Och betessäsongen känns långt långt långt borta... Här har jag under somrarna ett väldigt fint bete till ungdjuren.

 Det omtalade spjutet. Tydligen av estniskt fabrikat.

 Nya spjutet. En aningens längre ;)

 Gangsterozzy

 Samma buse men några månader yngre och inte med lika mycket päls. Inte lika kaxig heller för den delen ;)

 Finaste gamle man som har en ängels tålamod med den lilles alla påhitt.

...är bättre än ovala när det ska sitta ett spjut i.
Mitt balspjut gick av i söndags, kanske med ålderns rätt. Det var trots allt någonstans mellan 10-15 år och väldigt välanvänt (dessutom överkört en gång i en högre hastighet. Det var inte jag som gjorde det).
Jag tänkte beställa bara ett nytt spjut vilket var lättare sagt än gjort, pratade med en åf bara en mil härifrån och han blev nyfiken, kom hit med ett av sina spjut och kollade men det passade såklart inte. Sen när vi tittade på ramen så är inte hålet runt längre så oavsett vilket spjut jag satt i hade det glappat. Hur länge tror vi det hade fungerat när man hänger på 750 kg bal varje dag.

Visst hade man kunnat renovera men som den affärskvinna jag är (:P) så pratade vi oss fram till ett bra pris som gjorde att en renovering inte kändes lika intressant.

Nu har jag ett nytt balspjut med ram och en ny "köttköparkund".


Jag funderar på om man har besökt en verkstad för mycket då man fortfarande är ihågkommen trots att det är flera månader sedan jag hade en trasig maskin att ringa om ;)
 Jag ringde på LM maskin i dag och när jag sagt vem jag var så möts jag av ett "men det var längesedan du ringde till oss". Haha.
För en gångs skull var det ganska skönt att kunna säga "ja, men den här gången är det ingen maskin som är trasig".
(Peppar peppar. Annars går den väl i bitar nu när jag kommer ut)

Fast inte jag men dock mina två fyrbeningar. Jag vet inte vad dom hörde men tidigt vaknade dom i alla fall...
Det kändes ganska meningslöst att krypa i säng igen utan det var lika bra att förbereda deras mat, slänga på en kopp kaffe och bara filura runt med diverse olika tankar för att sen bege sig ner till korna.

Längtar efter den underbare nu. :)

För det är bara att inse att jag aldrig får äta upp den själv ändå.
Sist jag gjorde en ost och skinkpaj så stod den på spisen för att svalna, när jag kommer in i köket så stod det en katt och åt ur formen väldigt glad och lycklig.
I dag gjorde jag en tacopaj utav resterna sen i går, ställde den längst in på spisen för att den skulle svalna och hör sedan skrammel-skrammel-smäll. När jag kommer in i köket ligger formen på golvet och Ozzy är full med paj på både framben och nacke.
Förhoppnigngsvis var det sista gången han stal från spisen.
Han såg så bedrövad ut så i irritationen över att bli utan matlåda var jag tvungen att småle lite också...

Det är roligt med valpar...nästan alla dagar i veckan ;)

...igen :)
Jag har läst dansprogram, rockat loss emellan rummen, spelat massa underbar musik på hög volym och längtar, längtar, längtar efter sommaren!!! Vinterdans i all ära men det är något visst med logdanserna ändå.