2010. Vad hände?
Svar...En hel del.
Det fanns dagar då jag tänkte att "f a n. Det är någon som prövar mig ordentligt nu...det kan inte bli värre efter detta". HA. Det blev värre mer än en gång. Fast sedan fanns det saker som blev så mycket bättre också även om det inte inträffade under början av året. (Jag minns inte ens allt som hände men jag minns känslan som kom över mig flera flera gånger)
Ni som följt mig, ni kommer kanske ihåg min relation med casen. Det var aldrig bara ett fel som spökade på den. Till slut fick jag nog och vinkade adjö. In på gården kom en valtra N101 i stället.
Karlsson trasslade fram och tillbaks med sina bakben, en vacker dag kom J.P och tog hand om honom. Karlsson fick det mycket bättre och efter ett par veckor kom J.P tillbaks och gjorde detsamma med Tamara.
Karlsson ersattes av den mycket coola Lucas av Mesattebo i stället och han verkar fortsätta vara lika cool. (Utom häromdagen då han tyckte att han varit nerstängd för länge och var allmänt fnysig när jag skulle släppa upp dom).
Fast jag ska erkänna, jag hade verkligen velat ha en kull till med kalvar efter Karlsson även fast jag inte hade kunnat använda honom till kvigorna. Kalvarna blev ganska stora (och dom fortsätter i samma takt).
Handen opererades med sex veckors sjukskrivning som följd. Alldeles lagom till kalvningssäsong och vårbruk...men vad göra? Den blev ju bättre i alla fall.
Sommaren hade med sig massa underbara logdanser, en rejäl första skörd, djur på bete, djur hemma och det förekom även djur på vift. (Bland annat kalven som jag fick hämta upp nere i sjön...då hade hon även hunnit med tre trädgårdar).
Ozzy tultade in i livet för att sedan ta sig en plats med buller och bång. Den söta valpen är borta och det kvarstår en superhäftig unghund med mycket vilja på gott och ont.
(Jag har dessutom precis beställt burar till "nya" bilen...förhoppningsvis kommer dom snart)
Jag blev handledare inom säkert bondförnuft också.
Det hände mycket mycket mer...och det bästa av allt (som jag har lärt mig att man ska spara till sist...) var, och är, ändå kärleken till den underbare.
Gott Nytt 2011 mina läsare.
Det fanns dagar då jag tänkte att "f a n. Det är någon som prövar mig ordentligt nu...det kan inte bli värre efter detta". HA. Det blev värre mer än en gång. Fast sedan fanns det saker som blev så mycket bättre också även om det inte inträffade under början av året. (Jag minns inte ens allt som hände men jag minns känslan som kom över mig flera flera gånger)
Ni som följt mig, ni kommer kanske ihåg min relation med casen. Det var aldrig bara ett fel som spökade på den. Till slut fick jag nog och vinkade adjö. In på gården kom en valtra N101 i stället.
Karlsson trasslade fram och tillbaks med sina bakben, en vacker dag kom J.P och tog hand om honom. Karlsson fick det mycket bättre och efter ett par veckor kom J.P tillbaks och gjorde detsamma med Tamara.
Karlsson ersattes av den mycket coola Lucas av Mesattebo i stället och han verkar fortsätta vara lika cool. (Utom häromdagen då han tyckte att han varit nerstängd för länge och var allmänt fnysig när jag skulle släppa upp dom).
Fast jag ska erkänna, jag hade verkligen velat ha en kull till med kalvar efter Karlsson även fast jag inte hade kunnat använda honom till kvigorna. Kalvarna blev ganska stora (och dom fortsätter i samma takt).
Handen opererades med sex veckors sjukskrivning som följd. Alldeles lagom till kalvningssäsong och vårbruk...men vad göra? Den blev ju bättre i alla fall.
Sommaren hade med sig massa underbara logdanser, en rejäl första skörd, djur på bete, djur hemma och det förekom även djur på vift. (Bland annat kalven som jag fick hämta upp nere i sjön...då hade hon även hunnit med tre trädgårdar).
Ozzy tultade in i livet för att sedan ta sig en plats med buller och bång. Den söta valpen är borta och det kvarstår en superhäftig unghund med mycket vilja på gott och ont.
(Jag har dessutom precis beställt burar till "nya" bilen...förhoppningsvis kommer dom snart)
Jag blev handledare inom säkert bondförnuft också.
Det hände mycket mycket mer...och det bästa av allt (som jag har lärt mig att man ska spara till sist...) var, och är, ändå kärleken till den underbare.
Gott Nytt 2011 mina läsare.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Har hänt mycket under ditt 2010!Själv kom jag knappt ihåg nått alls.. :/ Jag vill gärna läsa din nya blogg! :)
Trackback
