Livet på landet - mitt liv som bonde.

I dag kom miljökontoret ut på en rutinkoll, hon kollade stallar, djur och gödselförvaring men hade ingenting att anmärka på och det kändes jätteskönt. Nu sitter jag o väntar på att distriktsveterinären ska ringa upp och säga att hon är på väg hit. Jag har en kviga som hade väldigt ansträngd andning i morse så då tyckte jag att det var lika bra att ringa och veterinär E tyckte det var lika bra att komma ut, misstanken var lunginflammation.. Hon satt ensam på distriktet nu på morgonen och skulle komma ut efter lunch.

Någon som vill köpa en fin röd case? Jag är riktigt less på dennes ideér nu om att inte starta när det passar. I morse var jag utan ensilage till korna och hoppade in i traktorn och möttes av ett tuggande ljud... Nu står den med batteriladdaren i och jag hoppas på att det är vad som felas (någonting måste stjäla ström där) så att det inte är något större som behagat fela. Det jäkligaste är nog att balgripen sitter där på vilket medför att jag måste köra buntar med pallgafflarna om inte casen startar. Försökte ruska i gång pappas traktor också men den var inte alls på humör men den vet jag kan vara lite grinig om den får vila för länge och inte ha någon motorvärmare i...

06.10 fredag morgon gick jag ut för att starta bilen och hörde att det var livat i ladugården, går ner till vägen och tittar över mot ladugården och anar siluetten av Kubiks mamma.. Det blev en fartfylld start på dagen när vi skulle försöka övertyga dessa kalvar med tillhörande mammor att de visst skulle gå in i ladugården igen. 06.45 skulle jag vara på byn men det var bara att ringa en av de som jobbade natt och förklara läget, 07.20 klev jag in på jobbet men det var inga större sura miner utan dom var mer roade och frågade om det var kul att ha kor.

I dag skulle nykomlingarna klippas lite och dom var lite smådryga, i alla fall de med angus i sig. Tror inte det var en av dom heller som stod blick stilla, en härjade så pass att han fick in benet i magbandet och trillade.  Sen ville han inte resa sig när han kom lös heller utan låg i boxen och blinkade, efter en stund kom han på att det kanske inte var så tokigt att ställa sig upp och sedan lyckades han hitta en liten lucka när han skulle över till ladugården och vips så stod han på gårdsplanen i stället för i lösdriften... Inte skulle han gå in heller, det där med frihet var ganska skoj. Till sist så lyckades han ställa sig själv i ett hörn så att det gick att öppna upp grindfållan och lura in honom den vägen.
Det är bara fyra kvar av dessa dårar att klippa (i grupp är dom helt fantastiskt lugna, en och en är dom lite halvknäppa), dock får dom vänta till tisdag... I morgon ska jag ägna mig åt att hantera o klippa lite kvigor i stället samt fixa i stallet.

Höften börjar skifta i grönt och lila, har inte heller lika ont längre, däremot kan jag bli lite stel så klättra på stegar är ingen höjdare än (vilket det aldrig är för mig rent mentalt egentligen men nu menar jag fysiskt).

Min mentor och förebild. Mannen med det stora lugnet, maskinkunnandet och känslan för djuren som jag inspireras av. För tillfället är han i Indien med mamma och jag känner att det är en liten tomhet på gården, ingen att bolla mina ideér och tankar med... Fast så länge är han inte borta, i slutet av nästa vecka är de hemma igen.

Rubriken ger en passande beskrivning på min höft. För stunden är det så pass att det gör ont bara jag har byxkanten mot blåmärket.. Å andra sidan så brukar ju smärttoppen komma efter ett par dagar och sen går det neråt igen, bara jag är hel till helgen för då har jag massa klippningar att göra...

Nu däremot ska jag lägga mig på sängen och vila tillsammans med ridsport special som jag inte har haft möjlighe att läsa allt i än.

En liten olycka hände i morse när jag släppte ut damerna som resulterade i att fröken skrutt fick in två fullträffar, en på min höft och en på mitt lår. Första tanken som fladdrade genom mitt huvud var "f-n, nu har jag brutit lårbenet" eftersom jag inte kunde räta upp mig och belasta benet men sen så gick det. Jag drog mig in och pulade på en stund och sen ringde jag sjukvårdsrådgivningen där jag för en gångs skull fick prata med en trevlig sköterska som testade mig lite och konstaterade att eftersom jag kan belasta och dra benet upp mot mig så är det ingen fraktur men att jag nog kommer ha ganska ont i några dagar och att jag skulle smärtlindra och höra av mig om det blev värre.

Jag är inte arg på min häst, hon kom och buffade på mig när jag stod och grät och jag vet att det var en olycka och att det var den andra hästen hon slog efter, jag hade bara oturen att vara emellan.

Jag undrar hur många färger jag kommer få på benet? Fick även sår efter brodden så jag tycker lite synd om mig själv. Nu däremot är det dags att linka sig ut till ladugården och flytta om lite djur.

Har precis kommit in från ladugården och nu vet jag inte vad jag ska hitta på... Bamse var lättretad i dag, ville inte alls bli kliad. Tant 68 däremot stod bara och njöt av att bli kliad bakom öronen. Jag kommer att sakna henne när hon lämnar gården men 17 år av trogen tjänst får räcka för hennes del.



Lite tjusig är hon allt. (fråga mamma vad hon tyckte när hon blev intryckt i en grind och ett revben gick sönder ;))

Har suttit och tittat igenom lite bilder nu och tänkte dela med mig av en del.



Ni får nöja er så ;) (någon bild har säkert visats tidigare men ni får väl se det som favorit i repris i så fall).

med ont i nosen väntade mig i går när jag kom ner till ladugården. Han fnös, ruskade på huvudet och var allmänt missnöjd. Efter en liten stund ser jag att han har tappat sin nosring...kanske inte så konstigt att det gör ont då? Det fanns inga synliga sår i alla fall, kan höra samtalet till jourhavande vet, annars. "Jo hej, kan ni ta med den största bedövningssprutan ni har, jag har en mycket stor tjur här med lite ont i nosen och allmänt dåligt humör" :D.
Nu gäller det bara att han får en ny ring innan nästa års betessäsong. Någon som anmäler sig frivilligt att göra det?

Då klev jag ur sängen i morse och tyckte mycket synd om mig själv som hade kor och var tvungen att gå ut i ladugården. Jag hade hellre legat kvar en stund till. Det var en ko vaken av 53 när jag kom ner, hästarna hälsade mig med sitt sedvanliga morgongnägg och genast kändes saker och ting trevligare. Sen när jag började köra fram foder så kom Bamse upp och blinkade, även stora tuffa tjurar kan se väldigt nyvakna ut. När jag gick in hade de flesta vaknat och kommit fram för att äta, det var bara i en grupp som hälften tyckte att det var alldeles för överskattat att äta vid den tiden på dygnet.

Började klura på ett nytt tjurstall i huvudet i går, jag är bra sugen på att bygga men det kommer att ta ett par år från det att jag är klar på vad jag vill ha tills att det står på gården. Vi får se, ska träffa U.S snart nog och då ska jag lägga fram mina funderingar och höra vad han säger.

Nu är kossorna uppsorterade och hästarna har fått sin nya vinterhage så det känns bra. Har två maskiner med tvätt som snurrar också så jag känner mig ganska så effektiv i dag.

Bamse satte sig lite på tvären när vi skulle försöka få ut 538:an från honom, han tyckte inte att vi skulle ta hans dam men till slut så gick det och hon fick tio nya pojkvänner i stället och han fick sju nya damer till sitt lilla harem. =)

Kalvarna jag har haft en beställning på finns nu inne hos livdjursförmedlaren, nu vet jag bara inte vart jag ska göra av dom eftersom att kvadrat o kubik har intagit ungdjursstallet med sina mammor. Dags att bygga ut kanske? ;)
Jag har försökt skänka bort dem till grannen och till en maskinförare, båda två drabbades av akut dövhet när jag frågade.. Förstår inte varför?! :p

Mina kor vill inte alltid som jag vill... Detta mötte mig i måndags.

  

Det är en liten miss i planeringen eftersom jag helst vill ha sommarkalvar men men, det blir nog bra det här med :)