Livet på landet - mitt liv som bonde.

I dag är det inte med någon stolthet som man vill tillhöra denna kommun

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6613765.ab

Hur kan man ens komma på tanken?

Här finns det inte ens någon vargproblematik. Jag hade kunnat förstå tanken om man lämnar in en motion som denna ifall man är en mycket utsatt djurägare i ett vargtätt område även om jag inte hade ställt mig bakom ett beslut om att vara en vargfri kommun. Men här???

Nej....mycket ska man se och höra innan ögonen stängs igen och öronen trillar av.

...och ett stort hat emot takskottning. Det känns som att man inte har gjort så mycket annat senaste tiden än att skotta snö om och om igen.

I dag tog jag taket på carporten och nu känns det som att armarna räcker ner till knäna.

Inte tycker jag det är särskilt roligt heller men det är ett bra bot mot min höjdskräck så inget ont som inte har något gott med sig...

Pappa åkte in med casens framdäck i dag som har haft pyspunka. Vi trodde att det bara var ventilen men däckkillarna hittade även en spik så förmodligen var det där som luften pös ur när man hade balar i lastaren eftersom den höll luften ganska bra när den bara stod still.

Fjolårstjurarna har blivit riktigt attitydfulla tonåringar och dom är riktigt riktigt dryga, i alla fall 1/3 av dom. Man får ha stenkoll om man måste gå in i boxen eftersom att dom numera ser en som en potentiell stångningskompis.

Dagarna i Stockholm var riktigt intressanta. Späckat schema men roligt.

Jag fick chansen att träffa så många människor som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Det var inledning, föreläsning om kommunikation från Teater Scratch, retorik, kommunal offentlig upphandling, kommunal planering, info om LRF:s valarbete, vår roll i uppvaktningen av de kommunala politikerna inför valet och en liten utställning. En bra middag på kvällen med underhållning av "Kjell Åke i Myra" och han var verkligen underhållande.

Jag hoppas jag får möjlighet att åka på något liknande framöver. Det som ligger närmast till hands nu är väl distriktsstämman för LRF samt ridklubbens årsmöte...

Så vet jag vart nästa lön bär iväg. Fick hem Bruttans förättningsunderlag idag & det är bara att hoppas på att försäkringsbolaget vill betala lite (men det är nog svårt)... Det var inte gratis  men det var värt varje krona även om det känns surt. Bästa Bruttan är frisk igen och slår jag ut det på alla år jag har haft henne och hon har varit frisk så är det egentligen inte så dyrt. Det gäller att försöka tänka positivt.  

I morgon bär det av till Sthlm, åter på onsdag kväll. Jag ska ner på kommungruppsdagar med LRF. Det ska bli lite roligt och man kommer nog känna sig lite som en prinsessa. Vi åker ner kl 9, på centralen möts vi upp av en taxi som kör oss till hotellet, sedan blir det lunch, konferans, middag med underhållning, sova, hotellfrukost, konferans, lunch och taxi till centralen. Betalt och klart så det är bara att delta med ett leende på läpparna. .

Vi har några små snöhögar lite här och där på gården...

Och jag är så less...så less...

Det känns som att man ägnar större delen av tiden åt att skotta, vi har flera snöhögsupplägg som säkerligen är uppåt fyra meter, Det bara fortsätter att vräka ner, taken är vita, vägarna driver igen, och sen får man fortsätta att skotta, skotta, skotta och skotta lite till.

Nu är jag överdrivet pessimistisk också men det är svårt att vara en solstråle när hästhagen har snöat bort, det har drivit igen till ensilagebalarna, en åkerlagring har fått sin nerfart igenkorkad av något annat ljushuvds smarta idé att lägga sin snö där, takskottning, osynliga vägar för det är bara vitt, uttrycka plogkanter så att folk hamnar i diket, skogsarbete som inte riktigt hinner göras och försvåras pga snö...  Behöver jag fortsätta?

Nej, för stunden tycker jag att snö är vitt, kallt, äckligt och förbannat onödigt när det kommer i dessa mängder.

Missförstå mig inte, jag tycker om vinter...när den är lagom!

aptiten likaså. Sen hade tanten bajsat ordentligt i morse så nu kanske det har släppt och är på väg till det bättre!

Hon är då tillräckligt pigg för att jaga gamla T, kasta ner huvudet i krubban när man kommer in i stallet och förvandlas till den tiger hon brukar vara när man spänner täcket

...har tanten fått under kvällen.

Hoppas hoppas hoppas!!!

Sämre tarmljud under em så, hon har även fått kramplösande och b-vitamin igen. Febern kröp upp mot 38.5 innan vet. kom, nu när jag gick in var den nere  på 37.7 och mitt sto visade lite humör. Men å andra sidan, tempen var normal i morse också, humöret likaså så att man ska ju inte ropa hej innan man har kommit över bäcken.

Jag är glad för att det finns bra veterinärer på distriktet som tar sig tid för att lyssna och försöka hjälpa till!

Nu ska jag sova ett par timmar och försöka återfå värmen i alla kroppsdelar.

Hon var piggare i morse men sedan ändrades det. Febern steg och hon kastade sig i stallet. När hon kom ut så stod hon bara och skrapade och slog mot magen så då var det bara att ringa. Blodproverna var okej så det kändes skönt i alla fall. Nu ska hon däremot få dropp eftersom att hon bara har druckit tre liter vatten sedan i går morse. Vad det gäller bajs så har det bara kommit ut en stenhård liten hög motsvarande ½ "normal skitdos".

...efter att ha träffat veterinären och fått b-vitamin, kramplösande och smärtlindring med våra promenader efter ordination. Tarmljud fanns för mycket för att det egentligen skulle vara kolik men å andra sidan fanns det en hel del bajs som veterinären grävde ut också.

Blodprover är tagna, labbas i morgon om hon inte är bättre. Ev misstänks då en tarminfektion . Tant har lite feber och pulsen ligger i överkant för att det ska vara riktigt bra.  

Älskade underbara Fröken Skrutt...kom igen nu då!!!

Finaste Bruttan bus har åkt på ett ordentligt stopp i systemet.

Vi går och går och går i snöstormen men det vill inte släppa. Hon är inte smärtpåverkad men hon är ordentligt slö... Ska alldeles strax gå ut och se hur hon mår, annars blir det ett samtal till distriktsveterinären... Håll tummarna nu för att det har släppt!

En vacker bild för mig, inte för en fotograf. Tagen en tidig morgon. En morgon då jag inte hade känslan som jag har i kroppen i dag.

Jag känner mig halv...tom...underlig... Kan inte sätta fingret på varför.

Nu är det dags för en dusch, sedan styr vi kosan mot veterinärkliniken och hoppas på att hunden inte biter veterinären i handen

(C på bilden!)

I morgon åker vi till veterinären för att kolla upp tänderna, lite misstänksam på att en tandrot börjar bli inflammerad.

Återkommer i morgon med vad veterinären sade.

Ja, herr W har fått börja använda täcke nu när det varit så kallt och hans rygg har spökat och det verkar fungera ganska bra

Det är inte underligt att olyckor inträffar, det är snarare konstigt att det inte blir fler olyckor än vad det blir.

Inte är det fri sikt heller men traktorer är det tydligen tillåtet att köra om när och hur som helst , både över backkrön och i kurvor. Jag har även blivit omkörd i samma korsning när jag har påbörjat min vänstersväng...

Jag tror att majoriteten av sveriges traktorförare har en och annan historia i bagaget om vansinniga omkörningar eller vad tror ni? Har ni en egen så dela gärna med er. Ännu bättre om du är bilförare och tillhör dom som kör om traktorerna hur som helst, berätta varför du gör det. Varför du har så bråttom att du bara måste om på ett backkrön. 

Läste en intressant fråga på facebook. "Om du var sommarpratare på radio och skulle berätta om en intressant historia ur ditt liv, vad skulle det bli?". Jag vet inte riktigt vad jag skulle välja...vad skulle du prata om?  

En riktigt kall dag har jag ett tunt underställ, fleecetröja, täckjacka, täckbyxor och fodrade kängor samt mössa och handskar.

En mindre kall dag (-20) kör jag på samma men byter ut fleecetröjan mot en fleeceväst. Det värsta är egentligen kinderna. Provade ett par gånger att ha en "rånarluva" under mössan när det var kallt och blåste men det gjorde ingen nytta, den blev fuktig av andedräkten och då blev det ännu kallare åt kinderna.

När det nästan är sommarvärme som i dag (-4) så byts jackan ut mot fleecetröja eller hellyhansen. Likaså kan täckbyxorna få stå åt sidan om jag inte ska hålla på med snö. Svårast  är egentligen när man håller på med något då man tillbringar en tid i traktorn, sen ut, sen traktorn och så ut igen men det går det med, antingen får det bli lite varmt eller kallt åt benen och jackan/tröjan åker av inne i maskinen.

Tyvärr har jag inte vant mig att arbeta i tumhandskar så det kan bli lite kallt åt fingrarna i bland, speciellt när man slaskar med vatten och blir blöt. (Därför gör jag allt vattenarbete sist så att jag inte ska ha 45 min jobb kvar när jag är klar med vattnet).

Det är nästan svårare att hitta kläder en dag när det är runt 0 och regnet hänger i luften med lite friska vindar. Då spelar det nästan ingen roll hur man klär sig kan jag tycka, kylan kryper in ändå.

Så ställer vi tjusiga nordisen framför och njuter av en slädfärd i snön

Lillfröken min

Jag blir glad när jag rider min lilla fröken och känner hur full av energi hon är. Jag är stolt över att hon är den häst hon är <3 . Finns det någon av mina läsare som kanske skulle vara intresserad av att låna henne för främst körning nästa sommar? Tiden maj till september har jag i regel så mycket med allting annat som hör gården till och hon är mitt dåliga samvete.

Wille är också en solstråle och katterna ger upphov till ett och annat skratt med sin uppfinningsrikedom.

 Första gången Frida träffade denna katt så sa hon "åh fy f-n, det var den fulaste j-a katt jag någonsin har sett". Lilla Sigge bus som är världsmästare på att pilla av locket till kattmatshinken...

 Här har vi gårdskungen, en mycket egoistisk och osocial herre som kommer och går som han vill. I bland, men det är ytterst sällan, vill han krypa upp i soffan och gosa.

Sitter nedkrupen i soffan med Ballerina pepparkakskex (misslyckat köp, var inte alls så goda som jag hoppades på) och glögg, slappar och tänker. Kom fram till att det var längesedan jag uppdaterade min blogg. Egentligen slog det mig redan i bilen på väg från Uppsala där jag varit och hälsat på min söta systerdotter som fyllde fem.

Så vad har då hänt?

Ja ingen har väl missat grisskandalen. Jag tycker att da:s tillvägagångssätt var fel fel fel, man skriker inte högt om misstänkt vanvård för att sedan i nästa mening säga att "bevisen är samlade under två år". Det rimmar illa i mina öron, även om da vela göra ett "stort" uppblås så har dom kunnat anmäla under tidens gång. Jag har funderat på om dom var på tok för mediakåta för att bry sig om djurens bästa som dom påstod sig göra.

I vilket fall som helst så kommer jag fortsätta med det lilla griskött jag konsumerar. Allt som oftast köps det lokalt också.

Vad det gäller bilderna från grisgårdarna så vet jag egentligen inte om jag kan skrika så högt när jag inte sett gårdarna själv, jag var en gång i tiden på en gård här där jag skulle ta hand om djuren eftersom att bonden påstods vara "djurplågare" och den ena bilden efter den andra var med i skvallerblaskan till lokalpress. Dom hade publicerat en bild på en "mycket mager ko" och hade fotat henne ur ett urkasst perspektiv. Det visade sig att den "mycket magra kon" var en ranglåg förstakalvare med en halvårsgammal kalv vid sin sida. Den "mycket magra kon" hade i överlag svårt att lägga på sig i hull och visst, hon var smal, det syntes att hon gått med kalv men inte sjutton var hon mycket mager.  Vem är egentligen jag att dömma utifrån några bilder? Även om jag tyckte att bilderna som visades på nyheterna i dag med kor som gick i mycket djup lervälling var fruktansvärda så kan jag inte låta bli att fundera på;

Vad ligger bakom? Har bonden knäckts av dålig ekonomi som plågar många denna höst och inte kunnat svälja sin stolthet för att be om hjälp?  (Säga vad man vill, men många bönder, kanske främst bland det äldre, har en otrolig yrkesstolthet och ordet hjälp ligger många gånger långt borta för att då kan man uppfattas som svag och mindre duktig)

Sedan kan jag fundera på varför en bonde gärna pratar om sina kollegor ur samma kår tills att något händer, då är det ingen kollega längre. Då är det en konkurrent eller någonting annat knappt värt att nämnas. Tänk om det ligger någonting väldigt tungt och personligt bakom och sedan vänds man ryggen av den yrkeskår som man så stolt har sagt att man tillhör. Visst, det är inte med stolthet som jag har en person i min kår som inte klarar att ta hand om sina djur men det är likförbaskat min kollega!

Säg att man jobbar på ett kontor, a har en mamma som dör mycket hastigt och pappan tar livet av sig i samma veva för att han inte vill leva utan sin fru. A blir väldigt nere och ledsen, orkar inte sköta sina arbetsuppgifter och sitter helst och stirrar tomt framför sig. (Nu bortser vi från att djuren ska ha sin omvårdnad varje dag och att papper klarar sig bättre utan människan) . Skulle ni då frysa ut A av en sådan orsak eller skulle han fortfarande vara en kollega?

Annars är jag less på leran och var så glad åt minusgraderna så att det äntligen blev lite mer bärighet i markerna och vad läser man sedan i tidningen? Jo, nya plusgrader på ingång till veckan .

Lokala LRF-avdelningen har haft årsmöte och nya ordföranden blev jag. Jag har ett spännande år framför mig och har blivit invald precis i en tid då vindkraftsdiskussionerna går heta och vi har en möjlighet att vara med i en satsning som kallas "fiber till byn". Vi får väl se vart detta slutar och om jag kan förvalta medlemmarnas förtroende så att dom blir nöjda.

Nej, trodde nästan inte det. Inte att du gör det frivilligt i alla fall. Ändå finns det folk som svarar nej på denna fråga men som med glädje (eller utan eftertänksamhet) tycker att "det inte är så noga med att en hästs utrustning passar om den bara ska arbeta i bland".

Hmmm... Hur kan man ens komma på tanken att föreslå det? Jag skulle skämmas om jag sade dom orden, det kanske inte är så konstigt om en häst upplevs som "galen" ifall ryttaren/kusken anammar ett resonemang som ovanstående.

Kan livet te sig riktigt trist, mörkt och tråkigt. Så sätter man sig ner och funderar lite över vad man har och vad man kan tro sig sakna.

Så inser man att man har en del personer och saker runt sig som kan lysa upp den tristaste stund och då blir dom lite som dom röda bären mot det svarta.

Underligt inlägg? Kanske det, men å andra sidan så är väl även livet lite underligt

Jag var och red lektion med denna herre i tisdags och oj så roligt det var!!! Lite platt i traven i början men efter lite skänkelvikningar, slutor, fram och bakdelsvändningar så lossnade det. Sen blev det lite tjafs i vänster galopp men det var mestadels pilotfel. Jag blev trött och kompenserade det omedvetet genom att låsa hela vänster sidan, hur ska då han kunna rulla på i en rund och fin form när jag ideligen stör? Men jag var nöjd och träningsvärken kom som ett brev på posten, traven på slutet var kanoners men det är väl så det brukar vara. När tiden tar slut så går hästen som finast, å andra sidan ska man ju sluta när det går riktigt bra.   

Jag trodde inte att det skulle gå så pass bra, han levde rövare i stallet när jag skulle sadla och när jag skulle hoppa upp sprang han några varv runt pallen... När vi sedan såg Asta efter vägen blev han förvandlad till en fiolsträng och sedan var han lite rädd för hästen bakom hela vägen upp på klubben. Men det var tydligen bara positivit ;)

Ligistlisa i egen hög person...

Nya slaktbilen  Mycket ventilation, vattenkoppar/nipplar & världens bästa chaufförer som är så otroligt lugna med djuren.

Ska se om jag kan ladda upp en bild på bilen senare i kväll...just nu ligger mobilen i hallen och jag på soffan. Halsen kliar, huvudet värker och jag nyser ganska ofta, men hellre nysa än vara sprängtäppt vilket jag också har hunnit vara. Jag vill inte vara sjuk...

Alltid tråkigt när en trotjänare inte längre kan vara kvar men det är en del av livet på landet.

Körde fast med balvagnen i morse...inte värre än att den gick att dra lös med lastaren när den var avlastad men i alla fall. Det går så fort när det säger "slurp" och vagnen sitter där.

Men ändå en källa till att fascineras av hur kor kan bete sig.

I morse hade en av korna med kalv som går ute parkerat invid ladugården, släppte in henne och hennes kalv, grindade upp och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att skilja kalven (hon har gömt den vid tidigare försök). Hon tog med sig kalven, gick igenom gången, in i kalvstallet, stannade framför boxen med kvigkalvar, mamma öppnade upp, kon knuffade fram sin kalv så att den gick in och sedan vände hon för att gå ut. Det var ungefär som att hon sade att "nu är det nog, jag har slut på mjölk så varsågod att ta hand om den".

Traskade runt bland korna som är ute, upptäckte att en saknades och när jag började leta så hittade jag henne med bruten nacke =(. En av de fina (totalt knäpp första veckan efter kalvning) men annars helt underbar. Har alltid vant av stora kalvar också. Naturligtvis är hennes kalv kvar ute också men skulle skiljas i dagarna så att för hans del är det ingen fara.

När jag och pappa gick ner för att se hennes placering och för att räkna ut bästa vägen att få upp henne till gården så sprang en av förstakalvarna före med den döda kossans kalv, hon ställde sig nere vid den döda kon och råmade upprepade gånger tills att vi kom fram, då tog hon med sig den nu mammalösa kalven och gick hemåt. Det kändes som att hon skulle visa vad som hade hänt.

Kor är intressanta. 

Klövningen i går gick över förväntan så nu är damerna fina igen :)  

http://www.youtube.com/watch?v=6pxwYCURa3U

Förstår iiiinte alls vad han pratar om ;). En ko som bestämmer sig för att hon inte ska är väl hur lätt som helst att övertyga? Eller så inte...

Klövverkaren här är lugnet självt så jag tror det kommer gå hur bra som helst! Det måste jag tro, det blir så jobbigt om man ska gå in med en negativ syn och tro att det kommer vara krångligt och vrångt. Ska se om jag kan knäppa något kort under morgondagen också.

Nej, nu är det dags för lite youtube innan det är dags att sova.

Jag och pappa har plöjt stor del av dagen. Ovanstående plog har även fått utstå lite inställningsarbete... Många skruvningar blev det innnan vi var nöjda med hur plogen gick i backen.

Sen åkte vi till Rönningen, jag med detta ekipage och pappa körde sin valtra med en femskärig plog och sedan körde vi runt runt, fick även den drygaste kilen som brukar uppstå utkörd.

Härligt känns det i alla fall!

Finaste och vackraste. Jag kommer aldrig att glömma dig...

Jag blir bara så glad när jag ser honom vara som han brukade vara innan hela klövcirkusen gick i gång. Nu hoppas jag att det är grönt ljus, sist jag trodde det så hann jag knappt tänka tanken innan han började dra åt sig bakbenet igen. Då kom klövis ner och gav honom en sko, målet var att skon skulle sitta i en månad, det höll inte så länge. På fredag är det dags igen, både för Karlsson, stutarna och korna. Att jag verkar stutarna beror på att dom ska få vara kvar och bli gamla, dom ska ut på betet nästa år igen tillsammans med kvigorna och vara "barnvakter" för att sedan slaktas direkt därifrån. Har jag inte dom så måste jag ändå skicka med en gammelko eller två dit och då känns detta som ett bättre alternativ. Dom är ju snälla, frågan är bara hur stora dom kommer att bli ;).

I kväll är det styrelsemöte, i morgon är det traktorkörning =)

Bläddrade bland lite bilder på mammas dator och hittade denna som jag tyckte var väldigt härlig föreställandes pappa när han ska flytta några av korna.

Detta är sommar...

Kokostoscakaka

200 g smör

4 ägg

5  dl strösocker

2 tsk vaniljsocker

2 krm salt

1 dl kakao

3 dl vetemjöl

Glasyr:

1 pkt kokosflingor (200 g)

1 dl ljus sirap

2 dl strösocker

1,5 dl grädde

75 g smör

Gör så här:

Ugn 200 grader.

Klä en långpanna (25*35) med bakplåtspapper.

Smält smör, låt svalna. Vispa ägg och socker, rör ner vaniljsocker, salt och kakao. Tillsätt  vetemjöl och smält smör, rör till en jämn smet och bred ut i långpannan. Grädda mitt i ugnen i 15 min.

Kokosglasyr.

Blanda kokos, socker, sirap, grädde och smör i en kastrull på en platta av medelvärme, rör under tiden smöret smälter så att det blir en jämn smet. Koka upp och låt sjuda i fem minuter.

Tag sedan ut kakan, smeta på kokosröran och grädda i tio minuter till (eller tills kakan får fin gyllenbrun färg)

När kakan svalnat så skär upp den i fyrkanter.

Den är inte nyttig men riktigt riktigt mumsig =)

...så jag tror bestämt att jag ska göra ett ryck inne. Sortera upp papper, sätta in i pärmar, ta reda på tvätt, leta upp böckerna som ska annonseras ut på tradera osv.

Eller så går jag ut och hittar på någonting trots regnet. Kan visserligen komma på flera saker som jag skulle behöva göra, och verkstaden behöver röjas lite igen, vissa av maskinerna ska vintras in osv. Det finns alltid saker att sysselsätta sig med, både med och utan gård. Köra häst kan man också göra bara regnstället förstår sin funktion och håller vattnet utanför ;)

Jag får se vad det blir av dagen... Bjuder på en bild av min ögonsten sålänge.

Så fick inte flytet med spridningen hålla i sig hela dagen ut.

När jag åkte ut med sista lasset så började det bra, sedan hörde jag ett underligt ljud och drog ner på varvtalet och stoppade mattan och tänkte f-n, nu gick brytpinnen under. Halva spridaren kvar och jag såg framför mig en skottning. Vänder mig om och ser hur  kraftöverföringsaxeln släpper från vagnen och sedan hinner gå i två delar innan traktorn har stannat.

Klarade axeltapparna på både vagn och traktor, hittade däremot en lös del på spridaren som suttit som någon form av distans runt spridarens axel. Hur som helst så ringde jag efter pappa eftersom jag inte visste om jag var tvungen att ha tillbaks den lösa delen eller inte. Vi donade på och satte i hop axeldelarna, jag hoppar in och ska köra ur det sista, vrider på nyckeln och ingenting händer... Under tiden som vi stod där så har min "underbara" traktor hunnit med att dra ur sitt batteri (man ska inte stänga av den med full arbetsbelysning på) så då var det bara att försöka med startkablar som inte hjälpte och sedan börja skruva. I mörker med pannlampa och ficklampa och mejslar och nycklar som inte riktigt passade lekte jag mekaniker och efter många om och men så kom batteriet lös, nu står det i verkstanden och får sig en ordentlig uppladdning.

Sent blev det ut i ladugården och vad har hänt där??? Jo, en av kalvgrupperna har ordnat sig en alldeles egen liten svimmingpöl på stillbordet, lite hade runnit ner också så då blev det bara att sopa och halma...

Nu är jag däremot duschad, nyäten och distansierad till dagens avslutning så jag misstänker att jag kommer sova gott i natt =).

Det är vad jag har ägnat dagen och kommer ägna några timmar till åt. Sprider dynga på en halma och som vi alla inom branschen vet kan det ju lätt vara lite surt på sådana. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag inte la ner både spridare med lass och traktor nere vid en kant. Trots pappas förmaningar om att "passa kanten nere vid ladan" så var jag likförbaskat därute med ekipaget. Jaja, nu gick det ju bra men jag hann bli lite svettig.

Länsstyrelsen har någon av de sina ute för arealkontroll också i dag, dock inte på min mark än men väl på den som ligger intill så det står väl inte på förrän de är här heller.

När jag hade praktik på en gård nere i Halland så utspelade sig följande.

"Såg du om det var blod på någon i dag" (ägaren)

"Nej, inte vad jag tänkte på, en hade precis dyngt så hon var bara skitig".

"jaha..okej" (ägaren)

Några sekunders tystnad

"Du...det där dyngtet...hänger det kvar under svansen?" (ägaren)

Där ser man vad dialekter kan åstadkomma. Dyngt = bajsat. Praktikvärden i fråga hade aldrig hört ordet förr så då var han tvungen att fråga.

Nehepp, nu är det slut på paus. Misstänker att det står en fullastad spridare och väntar på mig därute nu.

Karlsson har blivit sig lik. Han äter som han ska och härjar på ströbädden när jag halmar. Det värmer i mitt hjärta att se hans studsande och hans aptit. Sista dagarna i ensamboxen så ger jag mig 17 på att han var deprimerad.

Kalvarna börjar tystna, korna likaså. Lite skrik är det fortfarande men det är inte i närheten av gårdagen. Eller måndagen, den ska vi inte prata högt om. Mitt knä däremot som fick sig en ordentlig smäll av en kalv är mycket blått men jag tror det kommer vända, snart börjar regnbågens färger anlända ;)

Det börjar bli dags att se över vintergarderoben för gårdsjobbet också, jag funderar på att köpa ett par fodrade midjebyxor. Overall + jag = inte så bra, jag känner mig hindrad i rörelserna.

Hur dom kan se ut som bollar övergår faktiskt mitt förstånd, har försökt hålla normal fodergiva och dom har haft kalvarna vid sidan men likförbaskat så rullar vissa av dom gamla.

Nästa fredag ska vi klövverka. Jag undrar vad de gamla korna kommer att säga om det ;)

Jag vet inte, det verkar inte vara riktigt acceptabelt att säga att "jag gör så här och tjänar kanske en krona till"

Exempel. Jag föder upp ungnöt till slakt, intresset är stort för att köpa kött och person a frågar om h-n får köpa. Jag säger att det är helt ok, priset ligger på den här nivån. Då är det för dyrt, man kan inte betala så mycket för köttfärs. Nehe, men allt annat som medföljer i en kvarts blandlåda då? Det är helt okej att betala "för lite". Jag försöker förklara vad som går bort i avgifter för mig men möts av ett "jaja, men behåll ditt kött då".

Varför ska jag idka välgörenhet? Varför ska inte jag kunna sätta priset så att jag kanske får en krona mer över/kg kött än om jag lämnar det kvar på slakteriet. Var är vitsen med att ta hem köttet om jag ska gå med förlust?

Jag förstår bara inte...

Det kanske tar lite tid men jag ska nog komma överens med denna sida också så att jag kan fortsätta delge mig av mina vardagsbestyr på gården...

Bakom denna nya blogg döljer sig en glad bondbrud på 28 år, jag driver släktgården sedan 1/1-07 och har dikor. Mitt mål är att gården tids nog ska bestå av en stamboksförd simmentalbesättning som är intressant på livdjursmarknaden. Vägen dit är kanske inte spikrak men ändå väl så intressant.