Gnällspik.

Nu är jag sur.
Vill du inte läsa om det så kan du sluta...Nu.
Det som retat mig är...

-Punktering på fina bilen. Inte orsakat av vad som helst utan en stor j-a skruv. *fnys*
-Kalvar som har kommit på att "jag skiter i tråden och strömmen, det är mycket roligare utanför".
-Oväntade utgifter. (Läs, nytt däck till bilen)
-Folk som har saker ute på annons, säljer varan och tar inte bort annonsen.
-Fin fina brev, man tror att man får något spännande och så är det bara reklam. Helt ärligt så tror jag att Mix skiter högaktningsfullt i om hennes vintertäcke är av märket rambo och kostar 2500 eller om det är ett som är köpt på rea 2002 för att det var av 2001:s modell.
-Folk som gnäller över att jag är för dyr på köttet jag säljer. Jaha, men så var utan då!

Ja...sen är det säkert något mer också ;)



Just ja. För att ge en ledtråd så kan jag säga att det ni skulle gissa har med gården att göra ;). Sist jag skrev så så köpte jag traktor och avelstjur.
Vad kan tänkas hända denna gång?

Litet knip i själen.

Drabbas jag av ibland när jag ägnar mig åt mitt tidsfördriv.
När jag har en stund över så surfar jag gärna på olika mäklarsidor. Enbart för att det är roligt att titta på hus och ffa i hus, ladugårdar och stall.
(Nej, jag ska INTE köpa något).
Hur som helst så älskar jag stora gamla trähus, gärna med högt i tak, stora kök, breda plankgolv osv. (Tänk hälsingegård ni som vet hur en sådan ser ut. Ni andra får googla :p). Nu behöver det inte vara en sådan av allra största sort för att jag ska klicka in på annonsen men i alla fall...

Det gör ont i mitt hjärta när jag ser en sådan stå alldeles förfallen, bortom all räddning för en "normal" människa. För att huset ska räddas krävs en eldsjäl.

Jag kan inte annat än hoppas att eldsjälen köper det huset som jag såg i dag. Det var så vackert, detta trots en dålig grund, trasiga fönster, vattenskadade väggar inomhus, gammal el osv osv. Förmodligen får man renovera för betydligt mycket mer än vad det kostar att köpa (och då var inte prislappen direkt låg).

Det finns en historia i dom gamla husen.  En historia värd att berättas och bevaras.


Okej...



Den slår inte min valtra men annars är den trevlig att flytta runt på ;). 
Blått är ju dessutom en finare färg än grönt :p


(Ja, jag bara retas lite. Alla föredrar vi olika märken av olika anledningar. Att jag trivs bäst med Valtra har väl knappast undgått någon. Att jag aldrig mer vill äga en Case tror jag de flesta av mina läsare har räknat ut också).

Ni vet....

...väl hur det är när man har något spännande på G och det bara bubblar inom en :)
Så känner jag det just nu.
Det värsta är att jag inte gillar när folk skriver dessa blogginlägg för dom berättar aldrig vad det handlar om.
Alltså kan jag inte gilla mig själv just nu ;)
Hur mycket jag än håller på att bubbla över så måste jag vara tyst ett liiiiitet tag till.
Fast det är något spännande.

Däremot står det er fritt att spekulera i vad det kan tänkas vara :). Jag ser fram emot alla era teorier :p


Annars tjurar jag över tråkigt väder, behandlar Ozzys ögon tills nästa klinikbesök & har en kalv som jag får fösa tillbaks in i hagen minst en gång om dagen. Lille filuren flur har kommit på en alldeles egen metod för att komma åt gräset som (i hans värld) är grönare på andra sidan. *suck*

I dag och i morgon.

I dag var det premiär för Mix med loksele. La på en som passade okej, den behöver justeras en aning. (Säger jag, bara därför blir den väl ratad av min farbror ;)). Sedan gick vi en sväng för att hon skulle få känna lokorna och höra hur den lite hur den låter.
Jag trodde hon skulle vara lite laddad. Hon var...stencool :)
Sen ballade hon ur på vägen till hagen men det var hon förlåten för.

I morgon åker jag och Ozzy till veterinären igen =S. Den här gången är det en äcklig ögoninflammation, massa tjockt, gult klegg som bara trycks fram + att vitan är alldeles rödsprängd =(. Dags för klippkort snart? För två måander sedan var vi ju dit och fick kortison mot hans elaka klåda... (som gick över!)
Lillbuppen min.

Gnällig.

Hade världens längsta gnäll-lista i huvudet i dag.
Problemet nu är att jag är för trött så jag får se om jag kommer ihåg den i morgon istället ;)

Önskelistan.

Har fått sig en ny punkt.

Cane Corso.

Jag ska bara övertyga andra inblandade om detsamma ;). Det är dessutom inte aktuellt på flera år, Ozzy står i centrum och han måste få sin tid till att utvecklas och nå vissa mål i sitt liv. Sen kanske...


För mer info så besök racc.nu eller för all del, använd google och beskåda både en, två och tio fina bilder (i mitt tycke är de okuperade vackrast)

En bild på Mix

bara för att hon är så söt & tjusig ;)



Nu ska jag däremot ta och göra något vettigt :)

Till salu.



Lukas av Mesattebo

Simmental


Är du intresserad så lämna en kommentar.
Jag återkommer med hans siffror då jag inte har stambokspapperet i närheten just nu.

Trevlig tjur med bra psyke, hög dräktighet och lämpliga kalvningar.

Kör så det ryker ;)



Fast här regnar det bara.
Bilden är tagen på en annan, mycket speciell, plats. Frötröskning stod på agendan när jag for fram med kameran :)

Jag och mitt spö ;)

Jag tillhör kategorin av ryttare som så gott som alltid har mitt dressyrspö i handen när jag rider.

Varför?
Jo, för mig är ett spö en förstärkning av en hjälp.

Skänkeln är en hjälp, ignorerar hästen den så förstärker jag med spöt en gång.
Jag är ingen anhängare av hästar som är skänkeldöda/skänkeldöva eller helt enkelt bara ignorerar den. I stället för att sitta och banka som en ilsken bålgeting så förstärker jag skänkeln med spöet ganska omgående. (Skänkel, skänkel-smack, skänkel-spö. Ungefär...)

Fast som sagt. Jag använder det EN gång. 

Det är inte fråga om att sitta och smådutta eller "spöa skiten" ur hästen.
Rider jag sidvärtsrörelser och hästen maskar med sitt högra bakben så petar jag lätt med spöet på dess högra bak för att påminna om att "hallå, ta med dig ditt bakben också". 

Att vilja ha sitt spö eller inte, det är en smaksak. Jag ser inget fel i det så länge som det används vid enstaka tillfällen som just förstärkningar av hjälpen.
Däremot blir jag v a n s i n n i g  när ett spö missbrukas för det får inte ske.

Jag ser mitt spö som en förstärkning, därför ska det användas i kombination med en annan hjälp.






Busfia.



Bilden får tala för sig själv <3

Å regnet det bara öser ner...

...och så mycket trevligare det hade varit om jag fått kört in ärtorna innan denna "regnperiod". Men man kan inte alltid få som man vill.

Jag myser däremot inne och längtar efter min favorit.

antisjälvmjölkare del II

"Vad är det för matrial? Plast? Vad?.Gör det inte ont i näsan på djuret? Hur blir det när djuret ska äta gräs osv med grejen i näsan? Är den inte i vägen?.Ifrån en undrande, MEN intresserad..Den kan vara bra att ha..Verkar vara enkel lösning, och man slipper skilja djur åt..Men löser ändå problemmet smidigt!"

Jag hoppas det är ok att jag svarar såhär.
Mina asm är i något plastmaterial och trycket i nosen regleras med en vingmutter. Jag spänner bara så pass att den sitter kvar men inte så att den ska orsaka obehag för bäraren. Den sitter på varsin sida om brosket i nosen, den är alltså inte genomgående som en nosring. 

Kossorna äter utan problem, däremot brukar jag inte använda den när kon har sin kalv vid sidan av utan jag vill att hon ska kunna slicka och buffa på den obehindrat. 

Eftersom den inte är genomgående så har inte jag varit med om några skador för att kon har fastnat heller då den lossnar ganska enkelt utan att för den sakens skull trilla bort så fort hon ruskar på huvudet. 



Annars så har dagen ägnats åt hemkörning av bal & lite städ. Nu hade jag och Ozzy taggat för en promenad men så började regnet ösa ner =S.
Det är kanske dags att börja vara lite seriösa igen om vi ska haka på lydnadskursen som startar om en månad :o

Stolt!!!

Samt taggad till tusen för att fortsätta vidare.
Vad gömmer hon egentligen för något?
Hur långt kommer vi kunna gå?

Finaste fröken visade några minuter av vad hon har, vad vi ska träna emot.
Riktigt spännande, väldigt roligt och en mycket dyr häst :)



Bonk...

Jag har ingen aning om hur lokalt det är ;). En snabb koll på google visade i alla fall att det används ganska flitigt i andra, mindre rumsrena, sammanhang. Hoppsan... Här handlar det alltså om vall som är tunn och utväxt. En gammelvall helt enkelt :)
Absolut ingenting annat.



Fina flickor :)


Nåja. Nu är det snart dags för knytis i goda vänners lag med förhoppningsvis mycket skratt och updateringar om vad som hänt sen sist :)

RSS 2.0