Gåshud!
Så vackert!
http://www.youtube.com/watch?v=RZhtiCqBAGM
Annars är jag vansinnigt förkyld och har icke tid med det.
Grandisbilder.
Min klokaste Grandis ett par veckor före kalvning.
Se vilken söt liten buse som gömde sig däri =).
Jag brukar inte vara så blödig vad det gäller att slakta korna men vissa fäster man sig vid mer än man gör med andra.
Förra helgen var hon ovärderlig när kvigorna hade hoppat ut och övrig flock stod där hagen var lite slak med funderingarna på om det var värt risken att få sig några stötar för att komma ut. Jag ruskade på hinken och efter någon minut bestämde sig Grandis för att "mammas" hinken var bättre än det som fanns på andra sidan stötarna så hon vände och gick hem och de andra bestämde sig för att följa med.
Det vore dumt att bara fungera.
I går ringde S och talade om att L.G skulle gräva på en åker där växt upp rejält mycket till en halvsen andraskörd så om vi ville ta reda på det så skulle han börja på torsdag morgon. Jag och pappa bestämde att vi kör, det är så pass bra återväxt så det är dumt att bara låta det grävas ner.
Slog ner allt i går och i dag när vi ska iväg så vil inte gamla pärlan starta. Gah!!! Dessutom är det lovat regn till em så det hade verkligen behövt fungera. Nu är batteriet på laddning och vi väntar... Hoppas den startar sen.
Ringde och bokade slakt i går och tur var väl det för det finns ingen möjlighet att komma in på slakteriet under oktober månad så laddningarna härifrån kommer att gå v.40 samt v.46.
V. 40 åker ungtjurarna och v.46 blir det kvigor samt utslagskor. Tyvärr är gamla "Grandis" en av utslagskorna i år =(. Aldrig roligt när man måste göra sig av med en pärla som hon som under de 17 år hon gått på gården alltid blivit dräktig, haft stora och fina kalvar vid avvänjning, aldrig varit sjuk och varit så klok. Nu verkar dock åldern ta ut sin rätt och hon följer inte flocken som hon ska, synen verkar ha blivit sämre för hon nosar sig fram när dom flyttas mellan betena och hon verkar dessutom bara ge mjölk på två spenar. (Trespent har hon varit i säkert tio år).
Det är sådant som händer men alltid lika tråkigt när det sker. (bild på grandis kommer bara jag har bättre tid att leta en)
Uppdatering.
Fighter överlevde inte =(. Vi följde alla råd men det gick inte, i fredags svällde magen upp som en ballong och bara någon timme senare var han död. 549 står och råmar efter kalven, dag som natt, och stör en del människors nattsömn har jag fått veta.
07.00 i går morse ringde telefonen, då var det 14 djur på rymmen. Jippie...eller inte. Som tur var traskade dom tillbaks så otroligt snällt.
15.00 är två av kvigorna ute igen. Trotsade regnet och gick med röjsågen för att få bort allting som kunde tänkas störa tråden minsta lilla.
21.00 befinner sig 566 utanför igen!!! Mamma och pappa hade sett henne och det visade sig att fanstyget har börjat hoppa. In med henne i ladugården trots att kalven var kvar på betet och under natten var det två kor som höll låda.
06.30 i morse ringde väckarklockan, sedan blev det ett pass i ladugården för att mota in 566:s kalv. Inte en chans att hon får återvända ut om hon har börjat med dom där dumheterna. Under tiden som vi försökte mota kalven så försökte kon, på alla möjliga sätt, att hoppa ut genom grinden som var mellan henne och friheten. *dumspån*
I bland har jag seriösa funderingar på om kvigor saknar en gen eller två som sedan utvecklas när de väl får bli kor. Jag tycker dom kan vara så makalöst korkade och envisa. En bondekollega sa en gång "gud skapade kvigan för att bonden inte skulle bli uttråkad" ;)
Provsvar.
Lilla vännen...
I förrgår var jag ute på kvigbetet och vandrade runt, tänkte knäppa lite fina kort att bjuda på i bloggen men upptäckte att lilla vän inte mådde så bra eftersom att han, när han syntes första dagarna var en aningens skygg och nu kunde jag traska rakt fram och klia honom utan att han reagerade. Likaså stod kon strax bakom och råmade lite svagt. Hem och hämta djurvagn och vänta in grannen för assistans att förflytta djuren.
I går morse var kalven uppe och traskade men sugreflexerna var inte så starka och jag upplevde buken som en aning spänd, likaså såg jag att han inte diat något under natten för kossan såg ut som en säckpipa. Dock ingen temp på kalven.
Ringde på distriktet eftersom jag hade en stark känsla av någonting var fel. Jag kunde bara inte säga vad.
I går em kom det ut en veterinär som var helt suverän! (det är alltid nervöst med nya veterinärer, det är inte alltid det går så bra att samarbeta med dom...men det kan vi ta en annan gång).
Hur som helst konstaterade hon ganska snabbt att kalven (som nu svällt upp ännu mer i buken) troligen led av en feljäsning i magen och hon satte glukosdropp och sedan fick han även en dos natrimklorid infusionsvätska, beviplex och selen med ordination glukosdropp *3, koksaltlösning *flera samt att jag ska lägga "bulor" under huden, beviplex igen i morgon och börja med mjölkersättning i små doser i kväll om buksvullnaden lagt sig.
Sedan fick sig mamma mu en kontroll för att se om hon var den skyldige till att kalven blivit sjuk och mycket riktigt fanns där juverinflammation på tre spenar av fyra. Ena bakspenens mjölk såg ut att vara utblandad med kaffe.
Nu ska hon sprutas med antibiotika i sex dagar samt mjölkas ur för hand och det är ju alltid lika roligt...eller inte.
Nu hoppas jag att djuren blir friska, annars har jag lovat veterinären att dom ska få kalven till obduktion om det inte går vägen.
Skryt!!!
Kul var det i alla fall.
Det jag tänkte skryta med var då att Bamse (Impala av Häggenäs) åstadkom 100% dräktighet två år i rad!!! Nu hoppas jag att Kalas Karlsson lyckas med samma sak =). Han använder då samma metod som Bamse i alla fall, han väljer ut en dam för dagen som han ihärdigt uppvaktar för att sedan... Karlsson bryr sig inte om han har publik heller, Bamse var lite mer diskret ;)
