Livet på landet - mitt liv som bonde.

"Lilla" söta kalven är numera en liten skrutta och jag har ingen aning om hur det kommer att sluta. I går morse var hon jättehängig så hon fick stödmatas med nappflaska. Hon låg på "flaten" och hade ingen ork till att stå upp och mycket dåliga sugreflexer. Provade även att ge henne "kickstart" för kalvar.
I natt när jag var ut så hade hon diarré så då fick dieten bestå av ljummet vatten.
Nu på morgonen var hon något piggare, står litegrann, lyfter på huvudet men har fortfarande dåliga sugreflexer.

Mjölkade även ur kon lite i går, hon var så stinn så att det bara rann ur framspenarna. Konstigt nog stod hon still, nog för att jag har misstänkt att hon är klok men bara att spänna fast en diko som inte är så överdrivet hanterad brukar vara ett stressmoment... När vi har matat kalven så har hon stått strax brevid och småpratat lite men inte visat några tendenser till att bli elak för att vi håller på med den lille. Kivgan som kalvade för tre dagar sen däremot gömmer sin kalv när man är i boxen och håller på med vatten eller dyl. Sen att kalven inte vill bli gömd och studsar runt mellan väggarna är en helt annan sak ;)

Hur som helst så älskar jag min behandlingsbur. Visst den var dyr att köpa men nu när jag har den så kan jag inte tänka mig ett liv utan. Får mycket beröm av veterinärerna också för den, den främjar en säker hantering men dom kommer ändå åt och kan undersöka överallt.