Alla sätt är bra utom dom som är dåliga.
Sedan ska man bara få den som kommer med de dåliga ideerna att förstå att dom inte fungerar och det är lättare sagt än gjort.
Karlsson skulle ha spruta i dag och han visste precis vad som väntade så han skulle i n t e kliva in i någon läskig bur. Hur lätt är det att förflytta 1200 kg fastfrusen tjur?
Hur som helst så tyckte M att vi skulle ta en grind och driva honom framåt och att vi skulle vara ett par tre personer till utan att ägna en tanke åt konsekvenserna... En vaksam tjur provocerar man inte onödan och jag tror att hela proceduren hade inte fått honom att slappna av. Karlsson har dessutom ett horn i sidan (haha) till M för att han är högljudd och stressar mer än lugnar.
Jag körde på min metod i stället, handmatning och en ängels tålamod och pappa var med och flyttade om en grind så att det blev som mest naturligt att gå framåt för att det blev trängre bakom.
Till slut så stod han där i buren och blev både borstad och matad, brydde sig noll i sprutan och opponerade sig lite mot bakbenstvätten.
Han är fortfarande svullen men det är mindre och han törs lägga mer tyngd på benet. Det vore ju för väl om det gick vägen... Men med en viss negativ syn på livet så törs jag inte hoppas.
Annars växer kalvarna så det knakar och det står inte på förrän det är dags att skilja av dom och förstöra livet för vissa grannar fast först ska ett gäng bumlingar iväg med slaktbilen så att det blir mer plats i ladugården och ströbädden ska köras ut. Har i beräkningarna att dom ska få gå ute med sina mödrar i drygt en månad till men jag vet inte vad som sker, tiden går så fort nu på hösten.
Karlsson skulle ha spruta i dag och han visste precis vad som väntade så han skulle i n t e kliva in i någon läskig bur. Hur lätt är det att förflytta 1200 kg fastfrusen tjur?
Hur som helst så tyckte M att vi skulle ta en grind och driva honom framåt och att vi skulle vara ett par tre personer till utan att ägna en tanke åt konsekvenserna... En vaksam tjur provocerar man inte onödan och jag tror att hela proceduren hade inte fått honom att slappna av. Karlsson har dessutom ett horn i sidan (haha) till M för att han är högljudd och stressar mer än lugnar.
Jag körde på min metod i stället, handmatning och en ängels tålamod och pappa var med och flyttade om en grind så att det blev som mest naturligt att gå framåt för att det blev trängre bakom.
Till slut så stod han där i buren och blev både borstad och matad, brydde sig noll i sprutan och opponerade sig lite mot bakbenstvätten.
Han är fortfarande svullen men det är mindre och han törs lägga mer tyngd på benet. Det vore ju för väl om det gick vägen... Men med en viss negativ syn på livet så törs jag inte hoppas.
Annars växer kalvarna så det knakar och det står inte på förrän det är dags att skilja av dom och förstöra livet för vissa grannar fast först ska ett gäng bumlingar iväg med slaktbilen så att det blir mer plats i ladugården och ströbädden ska köras ut. Har i beräkningarna att dom ska få gå ute med sina mödrar i drygt en månad till men jag vet inte vad som sker, tiden går så fort nu på hösten.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Håller tummar o tår att de går vägen! :)
Trackback