Livet på landet - mitt liv som bonde.

Men ändå en källa till att fascineras av hur kor kan bete sig.

I morse hade en av korna med kalv som går ute parkerat invid ladugården, släppte in henne och hennes kalv, grindade upp och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att skilja kalven (hon har gömt den vid tidigare försök). Hon tog med sig kalven, gick igenom gången, in i kalvstallet, stannade framför boxen med kvigkalvar, mamma öppnade upp, kon knuffade fram sin kalv så att den gick in och sedan vände hon för att gå ut. Det var ungefär som att hon sade att "nu är det nog, jag har slut på mjölk så varsågod att ta hand om den".

Traskade runt bland korna som är ute, upptäckte att en saknades och när jag började leta så hittade jag henne med bruten nacke =(. En av de fina (totalt knäpp första veckan efter kalvning) men annars helt underbar. Har alltid vant av stora kalvar också. Naturligtvis är hennes kalv kvar ute också men skulle skiljas i dagarna så att för hans del är det ingen fara.

När jag och pappa gick ner för att se hennes placering och för att räkna ut bästa vägen att få upp henne till gården så sprang en av förstakalvarna före med den döda kossans kalv, hon ställde sig nere vid den döda kon och råmade upprepade gånger tills att vi kom fram, då tog hon med sig den nu mammalösa kalven och gick hemåt. Det kändes som att hon skulle visa vad som hade hänt.

Kor är intressanta. 

Klövningen i går gick över förväntan så nu är damerna fina igen :)