Livet på landet - mitt liv som bonde.

Jag tillhör kategorin av ryttare som så gott som alltid har mitt dressyrspö i handen när jag rider.

Varför?
Jo, för mig är ett spö en förstärkning av en hjälp.

Skänkeln är en hjälp, ignorerar hästen den så förstärker jag med spöt en gång.
Jag är ingen anhängare av hästar som är skänkeldöda/skänkeldöva eller helt enkelt bara ignorerar den. I stället för att sitta och banka som en ilsken bålgeting så förstärker jag skänkeln med spöet ganska omgående. (Skänkel, skänkel-smack, skänkel-spö. Ungefär...)

Fast som sagt. Jag använder det EN gång. 

Det är inte fråga om att sitta och smådutta eller "spöa skiten" ur hästen.
Rider jag sidvärtsrörelser och hästen maskar med sitt högra bakben så petar jag lätt med spöet på dess högra bak för att påminna om att "hallå, ta med dig ditt bakben också". 

Att vilja ha sitt spö eller inte, det är en smaksak. Jag ser inget fel i det så länge som det används vid enstaka tillfällen som just förstärkningar av hjälpen.
Däremot blir jag v a n s i n n i g  när ett spö missbrukas för det får inte ske.

Jag ser mitt spö som en förstärkning, därför ska det användas i kombination med en annan hjälp.