Livet på landet - mitt liv som bonde.

Så tystanden kommer råda från persgården ett tag till. Det är skittråkigt men vad ska man göra?

Lite snabbt kan jag berätta att casen har åkt, nya valtran har kommit och större delen av skörden är klar, när det sista slogs ner gick ett lager i slåtterkrossen så den väntar på delar just nu. Fick även en kalv från en kviga som inte gått med tjur utan skulle vara tom för att slaktas till hösten... Dom upphör aldrig att överraska en.

Jag har råkat ut för en datorkrasch

Jag hopaps verkligen att mina bilder ska gå att rädda, resten känns inte lika viktigt även om det är surt att vara tvungen att investera i en ny dator.

Hur som helst så kommer det kanske att bli lite tyst på bloggfronten ett tag, bilderna kommer verkligen att dröja.

Kvigorna flyttade ut på sitt rätta bete i går. Som dom sprang. Dessutom var det lite blött i gräset så när den ena skulle stanna för tråden åkte hon kana igenom eftersom att den som kom bakom inte heller han stanna så hon fick en ordentlig knuff men som den snälla kviga hon är hoppade hon tillbaks när mamma lockade upp gammelkorna som är med i samma flock.

Jag fascineras av kornas "barnpassningssystem".  Två passar kalvarna och resterande mammor går iväg för att beta. Det är bara en som inte ansluter sig till detta, hon vill inte riktigt släppa från sig sin kalv, lika lite som hon vill passa de andras så dom går sina egna vägar och får mig att tänka på Ferdinand med sin mor.

Så var sista kalven född för i år. Några kor blev tomma pga Karlssons bakbenstrassel förra året men att det ändå blev 20 kalvar är en stor bonus.

Effektiva rackare simmentaltjurarna ;)

Det blev 15 kvigor och 5 tjurar i årets pott. Jag tror det kommer bli försäljning av tjurkalvarna till hösten och att jag köper in några fler kvigor för slaktuppfödning istället. Det känns dumt att låsa upp en hel box med 10 platser för fem små rackare.

Jag som tänkte ha en lugn och behaglig dag i dag.

Jag hann inte sova särskilt många timmar förrän telefonen ringde, då hade mamma fått för sig att hon skulle gå till djuren "bara ändå" innan hon hämtade tidningen och tur var väl det för där låg sista kvigan och kämpade med sin kalvning så det var bara att kliva upp och klä på sig.

När jag kom ut var bogpartiet framme men kvigan var slut som artist. Hjälpdrog ut sista delen av kalven och sedan pös kvigan ihop och la sig på flaten. Vi drog fram kalven till hennes huvud så att hon fick nosa och börja slicka samtidigt som vi hjälptorkade.

När kvigan ställde sig på benen kom hon på att hon nog var lite rädd för det där lilla knyttet och så sprang hon iväg en runda men sedan tog modersinstinkterna över.

Nu vilar dom ut sig och lär känna varandra i en ensambox.

Efter det var det bara att fodra övriga ligister, äta frukost, göra i ordning för djurflytt, äta lunch, skilja ut dom djur som skulle åka, flytta dom och nu är jag åter igen. Ska snart gå ut för att släppa ut ett par andra djur i flocken som är kvar hemma. Sen ska jag gå igenom ett bete och sätta upp lite ny tråd och sedan får djuren gå där i ett par dagar och gnaga av lite gräs medan jag förbereder för nästa bete som dom ska till.

Ska även börja slussa ut dom kvigor som är kvar inne så att dom får åka iväg till ligistbetet. När korna är flyttade till "blåmyra" så åker tjurarna ut i en rasthage som är en del av kornas beteshage där dom är just nu.

Det händer någonting hela tiden...bara man vill...

Har även säkrat efterträdaren i ladugården. Systersonen sa häromkvällen:

"Vad händer med dina kor när inte du finns längre?

Jadu, det har jag inte funderat på

Då behöver du inte det för den dagen ska jag ta hand om dom"

Mosters gullunge det där :)

Det blev en lång och fulltecknad dag ändå som innehöll både pappersarbete och praktiska göromål. Har dessutom slagits med en miljard myggor. Stod och drog tråd på ett ställe och det surrade runt öronen, när jag tittade ner var byxbenet alldeles svart av invaderade myggor.

Äckeldjur.

Till veckan ska en del djur iväg på ett bete och korna med kalv på ett annat. Sen åker tjurarna ut och då ska ladugården utsättas för storrengöring...och köras första skörd.

Dessutom ska jag fota en massa också för jag ska visa en del jordbruksrelaterade bilder på en liten utställning. Jag är ingen mästerfotograf men det är dumt att neka när man får frågan om man har fler bilder än de som visats här och på fb som man kan tänka sig att "visa upp".

Skickar ett stort grattis till en av mina kära vänner som blev Fru O under helgen

Nu väntar sängen....ända fram till 05.30 då en ny dag vankas

Det ska börjas i tid, självklart med blåställ, riktiga arbetshandskar och valtrakeps

Har man sovit måste man sträcka ut kroppen ordentligt när man vaknar.

Här kommer det en bild på Stora och Kalle. Stora är en renrasig hereforddam med full pott på tjurkalvar.

Just ja.

Jag har glömt att ni skulle få en sammanfattning över vad som var fel på "röda faran" då den aldrig kom hem någon gång.

Den åkte in för startkransen, sedan visade det sig att kopplingen var slut och svänghjulet var snett. Mot slutet av lagningen upptäcktes det att det var läckage i vev-någonting-packning och när maskinen var hopskruvad startade den en gång och sen la den av igen och då hade matarpumpen passat på att lägga av.

Behöver jag nämna att jag;

-inte vill veta vad lagningarna kostade (jag har den ungefärliga summan dock)

-är mycket glad att jag bestämde mig för att byta bort den...

Gårdagen tillbringades i sängen... Jag vaknade runt 4.00 med magsjuka vilket jag egentligen inte alls hade tid med. I dag är jag piggare men visst känns det att jag var utslagen i går.

Pappa körde hela dagen, sådde grönfoder och vältade. Fortfarande lite grönfoder som ska ner i backen men vårbruket 2010 närmar sig sitt slut

Det har tagit lite längre tid i år men de duktiga körarna har kämpat på bra ändå trots att det bara funnits en traktor osv.

Nu står det inte på förrän det är dags att ta första skörden ensilage!!!

Det verkar vara ett kvigår i år och inte mig emot.

Denna fröken, född 08, kalvade in i dag. Direkt stod hon på benen och slickade sin kalv. Annars kan det vara lite bökigare med kvigorna som inte har varit med förr. Att dom ska förstå att den där lilla krabaten ska slickas ren och att dom sedan ska släppas fram till juvret.

Vid 22 i går kväll gick jag en runda bland korna och såg att en av kvigorna skulle kalva och hade släppt vattkalven.

Gjorde iordning lite snabbt och avvaktade. Efter en stund insåg vi att kalven var stor och kvigan behövde hjälp så då tog vi fram rep för att kunna hjälpa till att dra... Kalven var stor och kvigans värkar var inte dom bästa. Jag och pappa hjälptes åt, jag hade aldrig orkat själv.

Det blev ännu en kviga till samlingen, en pigg liten rackare med humör. Benen gick som trumpinnar när frustrationen över att inte komma upp slog till.

Bara allting fungerar som det ska så får dom återgå till de andra ute på betet.  

Så har jag gjort ett tappert försök att duscha av mig allt damm från morgonens övning med stenarna. Tyvärr känns det som att det är lika mycket kvar.

Pappa är ute och sår korn. Jag ska välta senare i kväll.

Min kompis . Det dammar ganska bra på vissa ställen.

Tvillingarna har börjat få stödmat på flaska. Kon har nog inte tillräckligt med mjölk för dom båda, så fort hon står så hänger dom i juvret på henne.

Kossan har även fri tillgång på foder för att inte falla ur. Dessutom ska dom få en "vip-hage" runt gården där bara kon får gå och beta med sina små.

Det blir lite extra pyssel men det är värt varje sekund för att få runda och fina tjejer.

När man står ute på en åker och svär över stenplockning och en förbipasserande stannar och säger "jag tycker att ni ungdomar gör det så bra som vill och orkar hålla på. Tack vare det så får vi andra glädjas åt en levande landsbygd".

Då kan man bara le och fortsätta kasta stenar.

Jag lovade fler bilder på kalvarna så här kommer det ett par till

Ser ni det lilla "hjärtat" ovanför ögat?

Denna krabat var ute på äventyr i dag. Först genom tråden, sedan genom grannens trädgård, över en åker, upp till en annan granne, sedan längs en åker , över en väg, fullt ös över nästa åker och till sist ut i sjön... Väl där i blev hon trött och då gick hon att fånga.

Vad ska man säga?!

Inte lätt att få båda på bild samtidigt men här är fröknarna i alla fall.

Namnförslag någon?

Livet är inte alltid enkelt och en källa till glädje.

Nu har det väl egentligen inte hänt något stort och allvarligt men tankarna snurrar runt runt runt. Dom brukar ha en förmåga att göra det innan man får rätsida på allt.

Rätt eller fel? Vågar man hoppa?

Hade ett två timmar långt möte på fm också, det fanns en källa till inspiration samtidgt som jag var så trött att jag hade kunnat trilla av stolen som jag satt på. Det var lite jobbigt att försöka hänga med och diskutera. Fast får man det att snurra på enligt det som spånades fram så tror jag det kan bli riktigt bra.

Nåja, den som lever får se. Fotade några kalvar i morse så det blir lite bilder senare. Nu ska jag ut och skrämma i väg pappas trogna valtra som får jobba mycket. Casen verkar inte få komma hem idag. Jag undrar om det har krånglat på vägen eller om dom har hittat något mer fel?

Hur går egentligen den rubriken i hop? Gödseln är ju färdig för i år...hmm.

Det har varit så roligt att vara i farten ute på jordbruket i dag. Min dräng/slav/hjälpreda/ordningshållare eller vad han nu vill kalla sig själv för, var här några timmar på förmiddagen så då passade jag på att färdigställa första delen av "ligistbetet".

Har ett bete en bit från gården som kan delas upp i 3 eller 4 fållor beroende av antalet djur som släpps dit och nu är första fållan klar. Tyvärr är det den som är lättast att stänga, dom andra två är lite snårigare fläckvis fast där är även en del av hagarna kvar så lite tid sparas på det med.

När jag gick i kohagen så hittade jag en sjö-ko :) Mitt lilla spräckel var ute och badade benen för sig själv och verkade trivas väldans bra.

Jag har även varit ute och harvat. Kul att äntligen få köra traktor igen!!

Däremellan har det lagts tid på krake samt intag av en ko som ser ut att vara i närheten av en explosion, antingen har hon gått över tiden så kalven har blivit stor annars är det två därinne. Det känns bättre att ha en sådan på box för att kunna ha mer koll.

Krake däremot... Det verkar inte lovande. Det vill inte ta sig i den riktning som jag önskar. Tyvärr får jag säga.

:(

Fast under kan ju ske men nej, jag tror inte det kommer göra det denna gång.

 Så dagen var fantastisk för att jag fick jobba. Skitdagen kom med Krakes försämring. Dock är det en del av livet på landet. Djur föds, djur dör...

Lille Kroken är rakare i kroppen men verkar ändå inte helt pigg (magkänsla). Tycker inte att färgen på slemhinnorna är riktigt fin heller. Han har ingen temp och kämpar på mer och mer för varje gång som man hanterar honom men ändå...

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Snart är det matdags igen så vi får väl se då hur han är.

Rackarna ute i hagen däremot körde på "fullt ös - medvetslös". Dom sprang och lekte tills dom inte orkade längre och då stöp dom rakt ner för att sova en stund. Dom är ju för härliga att kika på!

Skvätthönan krokhorn (som nu är utan sitt krokiga horn) ska tas bort till hösten. Hon blir så stressad när kalven försvinner utom synhåll vilket den gör ganska ofta då hon har fått en permanent skada på sitt högra öga. Det märks på hela henne att hon har det väldigt jobbigt och då känns det inte rätt att behålla henne "bara för att".

Hon har stått på utslagslistan från dag ett eftersom att hon har horn men hon har inte varit högprio eftersom att hon har varit så gudomligt duktig med sina kalvar men nu fungerar det inte fullt ut.

Här är hennes lilla gryn som hon så fint födde rakt ner i en lerpöl.

Ska försöka fota hans ansikte någon dag så ni får se hans hjärtformade fläck i ansiktet.

Här har vi "Lille Kroken Krake".

Liten är han egentligen inte mer än i ålder. Född i går, en vikt som är runt 50 kg, långa ben och är någonstans mellan 70-80 cm hög. En riktigt stor krabat som helt saknar raka linjer.  Storleken till trots gick det väldigt bra för kossan att kalva.

Han har förmodligen legat trångt så livet är lite jobbigt nu när man ska försöka få ordning på både ben och kropp när allt är krokigt. I går hade han så svårt att resa sig själv men det har förbättratts under natten, han orkar dessutom stå längre stunder. Lägga sig däremot är ett väldigt krångligt avsnitt, det blir lätt att man trillar omkull.

Denna kille har inte grepp på att äta själv så han får på flaska. Kloka kossan gick raka vägen ut i buren i morse för att bli mjölkad och då fick även Krake gå ut och vi försökte få honom till juvret. Han försökte, men trots stöd var det svårt att hålla ordning på kroppen och dricka samtidigt så vi fortsätter att ge honom på flaska och så tas han fram till kon med jämna mellanrum för att introducera spenarna.  

Jag hoppas det ska lösa sig och att kropp & ben rätas ut. Det brukar ju oftast göra det när kalven kommer igång och får "träna".

Hon fick en tjusig i år igen.

Stora har full pott i tjurar och Svarta har motsvarande i kvigor :)

När man ska ha ut pengar från en myndighet så är det okej att få vänta, vänta och vänta lite till.

När man ska in med pengar till en myndighet så är det inte okej att vänta, vänta och vänta lite till.

Behöver jag nämna att det kom ett brev från fk där dom skriver att det kan ta 30 dagar innan dom beslutat om jag har rätt till någon ersättning för denna sjukskrivning. Efter beslutet är taget kan det ta x antal dagar till utbetalning.

Vad roligt det känns...

Nu är det onsdag. Sen är det bara torsdag, fredag, lördag och söndag kvar!!! Efter söndag kommer måndag och på måndag får jag arbeta. (Fy vad jag tjatar).

Jag var så avundsjuk idag när valtran tuffade på med harven.

Jag vill också!!! Det är inte hälsosamt att vara sjukskriven under vårbruksmånaden (nu gnäller jag, jag måste försöka se positivt på det hela. Handen bör bli bättre)

Jag bläddrade i cdb i dag, Stora är född 2004, kalvade in 2006 och bara fått tjurkalvar... Jag undrar hur länge jag måste vänta på en kviga efter henne? Nästa år kanske? Det kanske är lite av Lucas gener som behövs?

Hoppas kan man ju!

Höstens slaktdjur är utsedda bland korna om inget oförutsett händer. Alla slaktdjuren får åka iväg från gården på ett annat bete tillsammans med stuten och kvigorna. Ev. att ett par till får åka dit också som man får ta hem till betäckningen. Allt hänger på hur man kan fördela betena och hur dom växer.

I bland kan det damma rätt friskt när man kör, detta är för två år sedan...

Stora och Kalle. Nu ser hon inte så stor ut men jag ska leta rätt på någon bild framgenom där hon syns bättre så att ni får se lite bättre varför jag kallar henne "Stora". Hon är inte så nämnvärt hög egentligen men väldigt rejäl för att vara en ren hereford.

Sen blir en liten bonusbild till...

Fast det var inte bara...det var många många många funderingar och resonemang fram och tillbaks. (Detta är inte min maskin men det är såhär den kommer se ut)

Har sett att mitt läsarantal stadigt kilar uppåt och självklart blir jag nyfiken. Vissa vet jag, men vilka är ni andra? Ni får gärna lämna en liten kommentar :)

I alla fall för fler större investeringar detta år. Fast det är klart, dyker det upp något som man verkligen vill ha och behöver så ska man väl aldrig säga aldrig...

Hur som helst blev det ett officiellt beslut i dag att casen utgår ur sortimentet. Med underhållskostnaderna på den traktorn så känns det mer motiverat att stoppa in dom pengarna på en nyare maskin.

Vad det blev? En Valtra N101 såklart

Det dröjer ett tag innan skönheten pryder gården och fram tills dess så ska casen rulla här hemma som andre maskin. (och hoppas på att eländet håller)

Visst finns det för och nackdelar med allt. Man kan inte köpa sig fri från problem, alla traktorer går sönder mer eller mindre. Förhoppningsvis blir det mindre nu

En bild till mina kollegor på Västanå Lantbruk.

Dessa herrar fanns och förmedlades på simmentalgården jag besökte. Väldigt lugna och fina killar

Jag vet att bondmoran på gården väldigt gärna vill ha en AA så jag tänkte att ni skulle få en bild i alla fall.

Så jag kan gå i bitar efter nästa måndag när jag får börja arbeta igen. Stackars traktorn kan ju glömma allt vad lunchrast heter ;)

I morgon väntar en lunch som jag blir bjuden på. Jag vet precis vilka baktankar som finns den den och det är väldigt väldigt frestande.

Den trogna arbetskamraten! (Den röda är fortfarande inte värd att nämnas då den för stunden står i två delar)

Gårdagens inlägg lästes av många, några kommenterade. Tyvärr var majoriteten av kommentarerna av ett slag som jag valde att inte publicera. Innehållet gick i det stora hela ut på att jag var dum i huvudet och att man inte kunde resonera som jag gjorde.

Jag nog publicerat dessa om de som skrev hade stått för sin åsikt och skickat kommentarerna med namn.

Alla resonerar vi olika. Jag var inte ute efter att försvara den som misskött djuren. Jag är helt för att man får djurförbud när det visar sig att man inte kan ta hand om sina djur, däremot  funderar jag varför det går så långt.

Varför händer inget tidigare?

Vad har hänt när det går så långt?

Hur väl stämmer medias bild med verkligheten på gården?

Varför kan det vara flera månaders uppföljningstid på en gård där det uppenbart finns stora problem?

Det finns många frågor. Det finns svar som vi aldrig får ta del av.

Majoriteten av oss får bara medias syn på det hela. Vi får aldrig ta del av den sanna och bistra verkligheten.

Handen på hjärtat:

Hur skulle du agera om du besökte en gård där det kändes att det inte stod helt rätt till?

Vart går din gräns för att det inte är helt ok?

Återigen fanns en artikel att läsa om ett uppdagat djurplågeri där man funnit döda djur och att vakter skulle tillkallas för att bevaka gården.

Jag blir väldigt illa berörd. Jag tänker inte ställa mig och skrika något illasinnat om djurplågare. Jag funderar vad som ligger bakom.

Många lantbrukare arbetar under en stor ekonomisk press. Höstens krångel med EU-stöd har inte gjort det lättare för en del.

Yrkesstoltheten gör det svårt för många att be om hjälp. Man vill klara sig själv, man vill inte visa att man inte klarar av det eller att man har fått problem.

Det tål att upprepas att man inte ska döma hunden efter håren. Stanna upp en minut och fundera på varför i stället. Vad har hänt när det blir så här?

Jag kanske är naiv men jag kan inte tro att man som lantbrukare medvetet väljer att missköta sina djur. Däremot kan hjulet börja snurra förbaskat fort när det väl har börjat spinna. Tunnelseendet kopplas på för att klara av vardagen.

Jag hoppas att någon form av stöd till lantbrukaren är inkopplat. Att en telefonlur till omsorgsgruppen är lyft även om lantbrukaren sagt nej till hjälp. 

Jag kan tycka att det är lite lång uppföljningstid på vissa ärenden, det finns saker att åtgärda och det kan ta många månader innan djurskyddet återkommer och i en del fall kan det hinna hända mycket. Kanske kan man önska att det redan vid första besöket skulle kopplas vidare till tex omsorgsgruppen så att dom får kännedom om vad som sker. Att lantbrukaren får känna att denne inte är ensam.

Jag ber er kära bloggläsare att hålla ögonen öppna när ni passerar gårdar, träffar lantbrukare/djurägare, är det något som känns lite underligt. Gå vidare med det, låt det inte gå så långt att det kanske slutar med tragedi. Prata med djurägaren, slå en signal till din lrf avdelning eller kontakta djurskyddet. Det viktiga är att det uppmärksammas i tid.

För en tragedi...det är precis vad det är när det får gå så här långt.

För tre timmar sedan visade "störste tanten" att hon var uppenbart kalvsjuk, för en timme sedan vankade hon fram och tillbaks, nu när jag kom stod hon och slickade en så vacker kalv.

Jag hoppades såklart på att det skulle vara en kviga då det är en ko vars gener man gärna vill ha kvar då hon är lugn och förståndig, bra med kalvarna och har det lätt för sig. Tyvärr, får jag säga, verkar hon vara som gamla grandis som med 13 födda kalvar klämde fram 11 tjurar.

Nu var jag aldrig fram och klämde på den lille eftersom att hon fortfarande stod och slickade på den (tror inte hon släppt fram mig än heller) men när hon puffade upp den på sidan så verkade det finnas en kulpåse.

En jättevacker kalv, tyvärr korsning hereford - simmental så det är nog ingen som är intresserad av kalven till liv. Brun med ljusa ringar runt ögonen (dom kan ju försvinna när han är helt torr), en vit strimma upp i ansiktet och lite vit på kinden och vita kotor. Är det en tjur så blir det en "Kalle" annars om jag förhoppningsvis såg helt galet så blir det en "Doris".

I går var han bara dryg. 565 kalvade (en Oskar) och efter några timmar kom denna herre på att han skulle vara där och störa hela tiden. Han som varit helt ointresserad av hondjur skulle dit och lukta och bråka och stjäla kalven.

Han schasades bort vid ett flertal tillfällen men fortsatte att vara lika störig. I går kväll runt 23 var det livat i hagen igen och jag gick ner för att titta, fullt övertygad om att denne man var boven i dramat men då var han bara huvudpersonen.

565 och Oskar låg långt ner på betet från övrig flock för att få lite lugn och ro och troligen hade mina gamla trotjänare lessnat på denna snorunge för fyra stycken av de gamla rävarna hade helt sonika stängt in honom, han skrek och var upprörd och så fort han försökte gå så fnös någon av damerna och han fick så snällt stå kvar.

Kor är väldigt intressanta djur

Behöver jag nämna att i dag var det lugnt i flocken och 565 med Oskar hade anslutit sig till de övriga och stuten var inte nå intresserad av att titta åt dom.

Vad jag har pysslat med :)

I mitten av juli hälsas denna herre välkommen till persgården.

Lukas av Mesattebo. Tre år, något tunn på bilen men så har han gått ute och betäckt och då ligger inte alltid fokus på maten men han kommer hinna äta upp sig innan han ska jobba här, otroligt lugn och snäll, väldigt vacker mamma och fina avkommor. Hög dräktighet och lätta kalvningar, vad mer kan man begära?

Har haft två stycken trevliga dagar i Uppland. Eftermiddagen idag ägnades åt den ena delen som jag såg fram så mycket emot denna vecka. Om allting klaffar i morgon så kommer det detaljer och bilder, klaffar det inte så får ni ändå veta vad det handlar om :) Jag har då bestämt mig i alla fall!

Har även gosat med mina syskonbarn, alltid lika härligt <3

Nu ska jag ut och uppdatera mig i bloggarna som jag inte läst på ett par dagar, hoppas ni har skrivit mycket :)

En av mina vackraste bilder på förra tjuren.

Har tillbringat morgonen ute i kohagen och i ladugården och bara myst. Strosat bland korna, njutit av ljudet från sjön när den slår mot strandkanten, kliat en av fala-korna (inköpt, därav namnet fala, det är ingen unik ras ;)) så hon somnade och bara känt att trots alla motgångar så är jag en lycklig människa och jag har det väldigt bra.

Överumen går för fullt. Valtran likaså...det där röda eländet som skymtar på bilden är inte värt att nämnas  Fast det kunde vara värre, det hade kunnat vara ett helt motorhaveri men det blir väl innan hela historien är klar.

Nu är det nästa vecka...den kommer förhoppningsvis bli händelserik i positiv riktning. Negativt har jag fått nog av. Det börjar lite smått med en sak i morgon och sedan, om inget händer, fortsätter det med sak två på onsdag eller torsdag

Jag har abstinens efter både körning och ridning nu... Det kryper i kroppen och inte blev det bättre av att jag var i väg och hjälpte en tjej lite i dag med hennes fyraåring. Vi hittade en galoppknapp och jag hoppas att jag kom med några goda råd som hon kan ha med sig när hon rider vidare.

Det kryper i kroppen av längtan till känslan som man får när man arbetar med sin häst och verkligen lyckas med någonting som man eftersträvat. Sekunderna av mjukhet, samhörighet och dans.

Åhhhh...

Fast snart kanske jag hittar en häst som jag kan dansa med, i alla fall dansa någon gång i bland. Förhoppningsvis ska det gå så mycket lättare nu också när handen är opererad. Det ska bli riktigt riktigt spännande att känna hur det känns första gångerna som jag får åka ut med bästa Busan som för tillfället är en riktig surmärr som lider av understimulering

 x många.

Nu åker casen in på verkstaden för att delas...det var inte startmotorn, det är startkransen...

I dag såg det ut såhär på åkrarna här hemma...

Så nu är det så gott som klart. Det är 1.14 ha kvar att sprida men där är det höstplöjt, kuperat och surt så det får vänta lite till :)

Nu längtar jag till nästa vecka  

På fredag kommer lantmännen ut med en ny startmotor.  Pappa ringde in till verkstaden och efter beskrivningen misstänkte även dom att startmotorn lagt av och för att slippa göra två resor så tar dom med en på en gång, är det inte den så får den åka tillbaks till stan igen i bilen.

Hade det inte varit helg i morgon så hade det blivit gjort då. Jag var övertygad om att lanmännen skulle ha långhelg och inte ha folk i tjänst på fredag (det har varit så något år förr trots att det är vårbrukstider) men för en gångs skull hade jag lite fel i mina pessimistiska tankar.

Nu väntar jag på samtalet om att skitkörarna ska vara på ingång, jag misstänker att dom är i krokarna för ett liknande ekipage siktades inte alltför långt bort i morse.

Just nu avskyr jag min case över allting annat.

Det är 51 veckor sedan sist den blev tvärt ståendes och när dåvarande fel lagades uppstod en kabelbrand. Nu står den still igen med en stark misstanke om att det är startmotorshelvetet som gått åt fanders.

Den är nyligen servad och lagad för lite småfix för att den skulle gå i vårbruket, nu står den. Jag tror min traktor hatar allt vad vårbruk heter och rasar för att slippa undan. Eller så slutade den fungera av svartsjuka för att valtran fick harva igår. Eller så är det något annat fel...

Jag blir bara så less. Traktorreparationer, helst av lite större slag, har en tendens att gräva ganska kännbara hål rent ekonomiskt också...

Jag hoppas att det är ett enkelt fel relaterat till startmotorn men med min tur så...

Nu ska jag betapeta för att rensa hjärnan...

För er som undrar hur jag kan vara så arg och ändå sitta här istället för att stå ute vid traktorn så är jag hindrad av min hand...och en sjukskrivning och tro mig när jag säger att det frestar på mitt humör ännu mer.

Jag måste bara visa en mysig vårbruksbild som har ett par år på nacken

(systerdotter och morfar funderar över arbetet tillsammans)

Och kanske öppnas den helt...  Jag är både glad och förväntansfull och måste bubbla ur mig några rader även om jag inte tänker avslöja vad det gäller riktigt än. Skitdrygt...jag vet. Samtidigt känns det som att jag behöver vara lite tyst om det tills jag har avlagt ett besök nästa vecka.

Efter det långa samtalet som kom som en respons på ett "vinst och förlustmail" som jag skickade under fm så känns det i alla fall bra.

Åhh, jag ber er kära läsare. Hjälp mig att skynda på tiden och håll tummarna för att saker går i rätt riktning.

När matte kliver upp och täcket fortfarande är varmt så kan man alltid göra en liten grotta och krypa in i

Nu ska jag gå och titta på ett litet betessläpp ;) Fem tanter står på listan

Är inte det vettigare och att man på så sätt får en hållbar häst i utveckling?

Satt och läste några bloggar här på morgonen och  en del gör mig mörkrädd. Vi pratar om spö, sporrar, hjälptyglar och krav som för mig känns helt orimliga på en icke utbildad unghäst.

Var sak har sin tid. Varför stressa? Visst förstår jag att man vill ut på tävlingsbanorna när man har köpt en häst för det ändamålet (nu pratar jag om ridhästar) men varför måste det ske nu,varför inte befästa och ta sig ut om ett år?

Eller ljuger skribenterna om hästens faktiska utbildning för att det ska låta som att dom äger en talang? *funderar*

Men skapar man en talang genom tvång och stress? Eller skapar man bara spänning och en icke hållbar häst?

Åsikterna går isär, det finns nog lika många som det finns hästfolk. Var och en blir salig på sin tro brukar det heta.

Jag vet att om jag fick förmånen att ha en unghäst så skulle jag välja att skynda långsamt.

I dag har jag agerat arbetsledare och dirigerat uppsättningen av den tillfälliga hästhagen, nedplockning av vinterhagen, flytten av tanterna till "förbetet" och lite annat . Jag undrar om jag tycker att det hela är lite roligare än dom som får utstå mitt sällskap

Den mycket tjusiga stängselvagnen ;)

Varje morgon borstas natten bort.

Varje kväll borstas dagen bort.

På onsdag eller torsdag kommer skitkörarna... Helt plötsligt blev det jättemycket att göra fram tills dess och jag kan inte göra annat än att stå brevid och känna mig lite lätt stressad. Har dragit i några trådar för att få hit lite extra hjälp med saker som står på väntelistan. Självklart behövs fler händer om någon känner att dom hemskt gärna vill komma hit och jobba :)

Och jag ska gå ut i kohagen och se hur det går för tanten som börjat slemma :) (dvs förbereda sig för kalvning).

Nu är mina föräldrar där och går med korna några gånger om dagen också men jag kan inte hålla mig borta, det är ingen som begär att jag ska det heller.

Resten av dagen ska jag nog fördriva med ett kakbak eller två...eller tio...

Det finns tio fjantar i ladugården som är födda i fjol.

Att dessa tio fjantar fortfarande har röstresurser och hela ben övergår mitt förstånd.

Sascha storöra har varit brunstig, och det med råge (såklart!). Tio små fjantar har råmat och härjat i ladugården. Tio små fjantar har sprungit runt runt runt på det som ska vara en ströbädd (just nu kan man ana vissa likheter med en motionsslinga). Tio små fjantar har klättrat på grindar, ögonen har rullat, svansar har stått rakt upp och öronen har agerat propellrar. Tre små fjantar gick till och med så långt att dom slutade äta.

Sascha storöra har mest bara stått och varit vacker med huvudet högt och solat sig i uppmärksamhetens glans. (Så mycket bättre det varit för allas inblandade hälsa om hon bara gått och lagt sig i stället)

Det är inte lätt att vara liten och ha en tjusig kviga i närheten.

Ungefär så ser livet ut. Eller det är ganska precis som rubriken.

Tant Skrutt är surare än surast nu av sin vardag. Det har gått fem veckor sedan hon sist stod framför vagnen, kanske sex rent utav. Damen är en riktig arbetsälskare så nu är hon helt ur gängorna. Stackars gamla T som hon delar hage med får utstå en stor del av det dåliga humöret, likaså de tappra själar som tar hand om henne morgon och kväll... Jag försökte hitta en fodervärd åt henne eftersom jag visste hur hon skulle bli men det var trögt, inte blev det lättare av att jag vela att hon skulle komma till någon som prioriterade körning heller.

Om tre veckor sitter jag förhoppningsvis själv bakom hennes svans och håller i mig för glatta livet, någonting säger mig att det kommer gå undan då ;)

Korna blir tjockare och tjockare, vissa ser ut som dom är på gränsen till en explosion.... (Förhoppningsvis får alla gamla kor med mycket mjölk okomplicerade tvillingfödslar, det kan aldrig vara så att dom är välnärda + dräktiga ;))

Har ett gäng ute nu och dom tänker nog inte komma in igen före höstens första snöfall. Dom ligger och myser hela dagarna lång och gör inte många knop åt något håll.

Dessa kor började "berätta" redan i början av april att det var dags att gå ut och när vi väl öppnade grindarna så gick det undan.  Vi är väl synd att säga, mamma och pappa. Jag var bara publik.

Jag håller på att bli galen av att inte få arbeta. Det kryper i kroppen och dagarna är långa!

Fast snart så... 31 maj är det dags att arbeta igen . 

Herr W fick åka bil länge i dag, det är tur att han verkligen älskar det :)

Först härifrån och till Birsta & sen hem via bakvägarna genom de stora skogarna. Fast det var vackert, hade glömt bort hur otroligt fint det var när man åker längs med älven, sen att jag tycker att den lilla, smala och höga bron man kan åka över är vedervärdig är en helt annan sak ;). Stannade även på en liten skogsväg så att Wille fick kissa och springa lite (samt sniffa älgbajs, vi hittade tre högar samt ett dike som enligt Willes tyckande var alldeles utomordentligt badbart). När han kom hem så var han full med spring i benen och skulle leka med alla sina två leksaker :)

Lite senare på kvällen satt jag och studerade den röda katten när han hade ett totalt bryt och attackerade en liten träbit. Han hoppade och snurrade, reste ragg och fräste.

Knäppgök

Hörde även en fågel vars namn jag har glömt. Kanske någon av er kan hjälpa mig? Det enda jag har att gå på är att jag tror att namnet består av två ord och den gör sitt "spelande" med fjädrarna.

Nu är Karlsson verkad igen, hittade inga större konstigheter mer än en knölig sula. Han har helgen på sig att visa en skillnad...

Dessutom håller Karlsson på att växa ur verkstolen. Den är inte riktigt anpassad för fyra åriga simmentaltjurar...

Jag tror det går troll över mina djur nu.

Först Karlsson sen Wille <3

Finaste bushunden börjar bli så gräsligt stel i sina bakben :( Det svänger från dag till dag men i går hade han en sväng när han inte ens kunde lyfta bakbenet för att kissa utan han fick göra som valparna och huka hela bakpartiet :( Det gjorde ont att se även om inte Wille verkar lida särskilt mycket...än... Stelheten började komma smygandes redan i vintras så det har inte exploderat över en natt.

Fast jag måste vara realist. Han är 9 år nu, han är en blandras med schäfer i sig. (En schäfer som garanterat inte är friröntgad någonstans). Djuren blir gamla, dom får krämpor. Jag får vara glad för den tid vi har haft tillsammans och jag får vara tacksam för den tid vi får med varandra framöver.

Hur man väljer att avliva sina djur är en smaksak. Vissa väljer spruta, andra väljer andra metoder. Jag vet med bestämdhet att Wille inte ska behöva få en spruta eftersom att han blir så stressad av veterinärbesök. Sedan är jag inte någon större anhängare av sprutor heller sedan de två senaste sprutbortagningarna som jag bevittnat. Även om det inte är aktuellt i dag så är det alltid bra att ha en plan för hur man ska göra när dagen kommer

Det är väldigt enerverande att sitta med handen i bandage när vårbruket börjar stå för dörren.

Jag känner hur det kryper i kroppen och jag längtar efter att få arbeta igen! Köra traktor, stänga kohagar, göra i ordning maskinerna och ta emot kalvrackrarna.

Men nej då, jag får stå brevid och lyssna när pappa knackar stolpar, titta på när maskinera tas fram inför vårens körningar, studera korna och deras juver, lägga mig i och ha massa åsikter om allt.

Sedan kan jag bara konstatera att jag har världens bästa föräldrar som rycker in och gör allt detta för att jag ska ha en chans att få bli bra i min högra hand

Finaste pepparkornsögas bakben har sagt upp sig :( Nu väntar en omgång med behandling och sedan blir det "blå bussen" så fort han är tillräckligt bra för att åka.

Riktigt värdelöst!!!

Jag är nu utan tjur till betäckningssäsongen -10 så nu är det bara att börja leta...och leta lite till...

Har tre gårdar som jag ska kontakta i morgon för att höra om dom har något på g. Håll tummarna!!!

Så är äntligen den högra handen opererad...eller det är fem dagar sedan jag gjorde det så nu har jag bara 41 dagar av sjukskrivning kvar. Inte så bra tajming att göra det nu men samtidigt så hade sommaren blivit outhärdlig om jag inte gjort det när jag väl fick heller. Nu är det mest bara outhärdligt för det kliar som s-n under bandaget och det händer att jag glömmer mig och drar handen i ytterläge så det stränar i såret... Men det går över, nu är det gjort och jag ska förhoppningsvis bli normal i handen igen :)

Huvudansvaret för kornas välmående, vårbruk och betessläpp har återgått till mina föräldrar. Jag tror att mina äldsta kossor är glada för att "rätt folk" är ute igen ;)

I nötkött nummer två stod det en liten notis om Columella som levde i romarriket år 4-70 e. kr och skrev böcker om lantbruk och enligt hans texter ska det finnas ett knep för att avgöra kalvens kön.

"Då tjuren kommit upp på en kviga, kan man av säkra tecken avgöra, vilket kön den avlat, ty om den hoppar ner till höger är det säkert, att den avlat en tjurkalv, och om till vänster, en kvigkalv.

Vad tror ni kära läsare? Är det någon som har studerat sina kor?

Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk!!! Hoppas ni har en riktigt bra helg med god mat och krångelfria dagar.

Snart är det sommar

Det där lilla vita spektaklet är inte lika litet längre och hon har hormoner som sprutar ut genom öronen.

I dag skulle hon, tillsammans med de andra kvigorna, gå ut från kalvstallet till stora ladugården. När dom går ner i skrapgången så är det en pytteliten kant och hon vägrade att kliva ner för den. De andra studsade ner glada i hågen och började äta, denna dam.... Tur ingen hade kamera.

Pappa stod på ena sidan och tog svansen samt ett bakben, jag stod på andra sidan och tog tag i det andra bakbenet samt hindrade henne från att vända. Vi lyfte, allt hon gjorde var att kröka ryggen, frambenen var som fastfrusna. Till slut fick jag ha en arm runt bakbenet, en arm vid hals/huvud, ett ben för att hålla balansen och det andra benet för att skjuta fram hennes framben och till slut stod hon där nere och då såg hon så full i 17 ut, nästan så man kunde misstänka att hon tänkte att "jag skulle bara se vad ni gjorde om jag vägrade för egentligen så vågade jag".

Bilden får tala för rubriken. Min pappa i min gamla volvo bm 430.

Varför upptäcker man alltid att man har fått hål på sina gummistövlar när man står på mindre lämpliga ställen?

Ja. Vart ska jag börja?

I onsdags ringde mamma och talade om att det var tio kvigor på rymmen. Dom hade brutit sig ur sin rasthage och härjade i snön. Sju stycken bestämde sig för att följas åt och sprang ganska snällt och snabbt tillbaks in i tryggheten medans de andra tre fastnade i snön. De hade hunnit lite längre än alla andra och dom var så trötta. Efter en massa trussande fick jag och mamma dom att vända mot en liten skottad väg och sedan gick dom tämligen snällt upp till ladugården och in i tryggheten.

Där kände jag hur mycket jag längtade efter en vallhund. Jag blir mer och mer sugen att köpa en. Valet står då mellan en kelpie eller en BC.

I torsdags hittade jag följande på foderbordet:

Har dock ingen aning om vem som kan tänkas sakna den.

Däremot upptäckte jag för en tid sedan att en av tjurarna som inte vuxit som han ska hade en glugg mitt fram i sin tandrad och alla tänder på höger sida satt med stora mellanrum. Det borde kunna vara en tänkbar förklaring till hans dåliga tillväxt (kanske inte att allt kan förklaras med det men det kan vara en bidragande orsak).

Till sist måste jag bara visa fröken blåtira.

Det kanske inte syns så bra här men runt sina ögon har hon gråa fält (i övrigt är hon vit) så hon ser ut som om att hon skulle ha två blåtiror.

Denna lilla dam ska inte ingå i någon rekrytering utan hon ska få följa med som "ordningsmamma" på kvigbetet och sedan får hon följa med höstens omgång på blå bussen.

Rackarns snö. Haha.

Jag har gjort min första riktiga fastkörning med upphängd traktor och noll fäste för däcken. Shit happens och någon gång ska vara den första.

Världens bästa pappa kom till min räddning och bara log, sen sa han "ja det var nog inte sista gången det hände".

Jag skulle köra undan snö på en nedfart till en åker. Det började jättebra och sen bar det bara iväg och casen hängde på underredet i snö som är mer likt socker än någonting annat.

Vi kom lös, vi kom hem, hela och rena ;)

Om en vecka är det dags att hålla i mitt första styrelsemöte som lokalavdelningsordförande. Jag tror det kommer gå bra även om det är lite jobbigt att prata inför grupp. Fördelen är väl att det bara är känt folk så det gör inget om jag stakar mig lite här och där

Fick även ett svar på inbjudan med önskan om gott fika. Haha. Vi får väl se vad det blir, av erfarenhet från tidigare möten vet jag att smörgåsar är det som verkar gå allra bäst hem.

Kanske överraskar dom alla med hembakat

Eller smörgåstårta. Åh så gott...i alla fall tycker jag det

Så det blir nog bara smörgås eller köpkakor, tror inte att jag hinner med att baka eftersom att jag vet redan nu att nästa vecka startar med ganska fullt schema.

Jag längtar!!! Nu är det inte långt kvar egentligen.

Chauffören av detta ekipage vill helst inte bli namngiven i samband med att han kör en valtra, han är rädd att det ska skada hans rykte

...borde resultaten börja synas :)

14 grader varmt och smältvatten ungefär överallt, å andra sidan var inte det helt oväntat att det skulle bli efter all denna snö heller. Samtidigt så är det  mindre än jag trodde men det är nästan ingen tjäle i marken så då försvinner det mycket där.

Nu ska jag bege mig ut igen för att njuta av vädret och göra lite nytta. Ni vet väl att det som göms i snö...

En halv kängru och jag har fortfarande inte fått ordning på varför min bilduppladdning inte fungerar???

Jag kan inte ladda upp bilder

Har hittat massa roliga bilder som jag tänkte lägga ut och allt som händer är det blir något fel någonstans, om det är datorn eller bloggen har jag ingen aning om...

Jaja, det är väl lika bra att gå ut och jobba lite igen då...

I dag är det "bara" -15, nästan så det upplevdes som skönt när jag var ute. Lite snö flyger det också.

Läste i ht att på en ort inte alltför långt härifrån var årets snömängd uppmätt till 313 cm!!! Inte så underligt att man är lite less kanske?

Jag längtar efter vår, att få stänga hagar och köra traktor.

När man sitter inne och fryser kan man alltid sitta och titta på olika vackra dressyrritter på youtube. En film som jag kan se om och om igen är denna.

Tyvärr läste jag någonstans att denna fantastiska häst har avlivats pga en olycka.

Sedan är det inget större fel på detta ekipage heller

Sen kan man bara leta vidare och njuta. Snart är det därmot dags att dra på sig alla dessa kläder igen för att gå ut i kylan... Varenda vattenkopp och kran hade fusit i morse och vips har man en timme med extra arbete :(

-15 och det blåser. Jag hade seriösa funderingar på att säga upp mig som lantbrukare i dag....det kändes som det drev runt isbitar när jag var ute så då var det bara att mata på korna ordentligt och se till att det fanns mycket halm för nattnoppning och torra sovplatser.

Jag hoppas att det utlovade styggvädret håller sig borta för annars blir det drygt i morgonbitti. Hade tänkt klämma in lite tömkörning och hämtning av ensilagebalar i morgon. Tur att traktorerna får stå i värme under natten i alla fall så att man slipper fundera på om dom kommer att starta.

Nej. Ge mig lite mer vårlikt väder nu så blir jag lite nöjdare. :)