Livet på landet - mitt liv som bonde.

Vår debut i LA:4 gick bra, jag tyckte det kändes lite springit genom programmet men det såg inte ut så. Däremot räckte inte styrkan till att hålla formen hela vägen utan hon dippade lite emellanåt och i slutet vet jag inte vad som hände men damen vägrade att rygga. Hon satte ett ben i varje hörn och huvudet högt och backade ett steg ytterst motvilligt. Slutpoängen blev 58, någonting och vi slutade 9:a så jag är nöjd ändå :).
Det tristaste var nog det som uppfattades som ett hånflin ute på framridningen när hon krånglade lite där... Men det är bara att skaka av sig och gå vidare.

Jag har slutat rida mina dressyrspeciallektioner också. Min instruktör är inte kvar och jag hade ingen som helst längtan efter att betala dyra pengar för att "testa" med den nya för jag tror inte att denne kan ge vad min gamla gav... Tyvärr. Jag saknar verkligen slitet på ridbanan så jag hoppas att den lilla tanke som finns blir till verklighet inom en snar framtid. Visst kan man träna själv men jag tror att man behöver någon som tittar på en med jämna mellanrum så att man inte hinner lägga sig till med lite olika ovanor.

Annars har kossorna fått nya foderhäckar och nu äter dom bara ur dessa, den gamla duger inte alls. Knasbollar ;)

Jag har varit iväg och tittat på slåtterkrossar och blev lite sur när försäljaren tittade på mig och talade om att bogserade slåtterkrossar var mycket svårare att köra och började sedan förklara hur man gör när man använder en slåtterkross och skillnaden mellan burna och bogserade... Jag misstänker starkt att om jag varit en kille hade jag aldrig fått höra det. Det känns som att det inte är första gången det händet och det är förmodligen inte sista heller. Jag har även fått höra "men vad ska DU göra om traktorn går sönder?" varpå jag tittade på hon som sa det och svarade "jaaa...skruva kanske???" och såg hennes rödfärg stiga i ansiktet.