Lite kontorstid...
Jag har haft lite "kontorstid" en stund och det är inte det allra roligaste när solen skiner utanför fönstret men vad gör man inte när man så duktigt har skjutit allt framför sig hela veckan? ;)
Större delen av min vakna tid senaste veckan har solen strålat.
Wille råkade ut för en olycka i lördags. I söndags fick vi åka akut till veterinären för att han inte kunde stödja på sitt bakben =(
Stödbandage i tre dagar samt smärtstillande i en vecka då det mest troligt var en senskada.
I dag är han bättre, traskar runt utan sitt bandage, svullnaden har gått ner ordentligt, nu ser man att det finns ett ben igen. I söndags var han jämntjock mellan has och tass, helt utan förmåga att böja nere vid tassen.
Jag ska erkänna att jag inte trodde att jag skulle åka hem med honom igen från veterinären. Jag trodde ju inte att han skulle klara vintern heller men Wille kan visst mer än man tror. Än är vi inte färdiga med varandra ;)
När Wille var valp var han väldigt krävande. Många gånger smet han så fort han fick en chans och då kunde han springa fram och tillbaks i flera timmar "bara för att".
Jag räknade ner mot den magiska åldern två då man säger att hundar börjar lugna sig. Tillåt mig småle, eller rättare sagt. Asgarva!
Inte blev han nå lugnare för det ;)
Vid sex års ålder...ja, då började man märka en viss skillnad.
Han har smugit på en löptik en gång i sitt liv, då sköt tikägaren en skrämskott i luften och det fungerade.
Han älskar de allra flesta människorna han möter, jag tror att undantagen är fem till antalet.
Han hatar andra hanhundar men älskar sin lilla Ozzy (nåja, i överlag i alla fall) 
Älskade skrutthund.
Jag är glad för den tid vi har haft och tacksam för den tid vi får.
