Livet på landet - mitt liv som bonde.

Och i bland gör det bara så fruktansvärt ont.
Det kan krävas bara en liten rad som är fint skriven om saknaden efter djur och så kommer tårarna.

I dag läste jag detta som jag fick via mail...

"Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag finns runt dig. Jag är solen som skiner och regnet som faller på dig.
Jag är vinden som smeker din kind och snön som virvlar runt dina ben.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vänder mig om, men jag ser dig inte.
Jag kan bara höra ljudet av dina tassande steg & ditt glatta skall.
Du är solen som skiner & regenet som faller.
Du är snön som virvlar runt mina ben & vinden som smeker min kind.
Jag vet att du är med mig fast jag inte ser dig.
Du finns i mina tankar om dagen & i mina drömmar om natten.
Sov gott min älskade vän, tills vi ses igen."




Var det varmt så var det. Då tog man första bästa som fanns till hands för att få svalka sig även om det råkade vara barnens pool.