20110718

Tomhet.
Saknad.
Intryck.
Avtryck.
Funderingar.
Ensamhet.
Tvåsamhet.
Lycka.
Frid.

Kanske blir man lite som ladan?
Grunden finns, man tror sig ha vägen klar, sedan vänder man något och mitten börjar sjunka.
Fast med rätt underhåll så rätar sig ladan igen och står där stark mot väder och vind.



Förklaring.



Kan någon förklara för mig varför min slåtterkross helst förstör högerknivar men är snäll mot de vänstra? ;)
(Det är inte bara årets knivar utan det är vad som bytts under de säsonger jag har haft den röde)

Saknaden är stor.

Och i bland gör det bara så fruktansvärt ont.
Det kan krävas bara en liten rad som är fint skriven om saknaden efter djur och så kommer tårarna.

I dag läste jag detta som jag fick via mail...

"Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.

Jag finns runt dig. Jag är solen som skiner och regnet som faller på dig.
Jag är vinden som smeker din kind och snön som virvlar runt dina ben.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vänder mig om, men jag ser dig inte.
Jag kan bara höra ljudet av dina tassande steg & ditt glatta skall.
Du är solen som skiner & regenet som faller.
Du är snön som virvlar runt mina ben & vinden som smeker min kind.
Jag vet att du är med mig fast jag inte ser dig.
Du finns i mina tankar om dagen & i mina drömmar om natten.
Sov gott min älskade vän, tills vi ses igen."




Var det varmt så var det. Då tog man första bästa som fanns till hands för att få svalka sig även om det råkade vara barnens pool.

Uppdatering.

Tyvärr bildlös, jag får ta dom vid ett annat tillfälle. Uppkopplingen är inte helt stabil, ej heller mobilnätet så det fungerar sådär för mig just nu.
Nåja.
Det var inte det jag skulle gnälla om ;)

Mesta vallen är slagen nu, kvar är 4 ha som ligger på backen och sedan tre som står. Tjohoooo!!! Fast det har varit segdraget, mycket krångel och andra tråkigheter.  Sen återstår bara hemkörningen av några hundra bal.
Jippie...eller nåt... Fast det är skönt när det är klart :)

Fröken fräken fick en paus när det blev så förbaskat hett i några dagar. I går när vi skulle tömköra var hon minst sagt laddad....
Hon stod på bakbenen, bockade, tramsade och gick nästan omkull. *suck*
Överskottsenergi och gränstestning. Det är ingen bra kombo ;)
Fast efter dom inledande tio minuternas trams så var hon jättefin. Otroligt pigg men det hade jag räknat med.

Kadaverbilen kom och hämtade kalven i dag. Fy s-n vad det luktade om containern =S

Höet är under tak och det känns jätte-jätte-jätteskönt!

Dieselbilen kom också en dag, kvar stod en lapp "tack för brännässelbekämpningen, mvh tankbilen". Då log jag, en sådan liten lapp kan göra så mycket.
(Det är nässlor i närheten av tanken, ungefär precis där chauffören brukar gå på sin väg fram så vi slog ner dom)

Kornet börjar gå i ax och grönfodret växer sådär. En del tar sig fint, andra mindre fint.

Avigisdan

med djurägandet är när man kommer ut och hittar en av kalvarna död. Helt utan synbar orsak. =( En stor och fin tjurkalv....modern går just nu runt och råmar lagomt uppgivet och letar sin lilla kalv.


kan inte sova.

Det är varmt . Inget myggnät har jag heller så att jag kan öppna ett fönster. 
Dessutom mår jag illa. Biverkningar av pencillinet jag äter för att undvika en seninflammation i min ena hand.
Jag känner mig lite gnällig ;)
Sen saknar jag min underbare så otroligt mycket... Längtar tills att jag får vara vid hans sida igen.

Loppis och saknad.

Funderar på om man skulle ha en liten garageloppis någon helg.
Jag har alldeles för mycket saker. För att inte tala om häst och hundgrejor.
Ozzy kan inte ha Willes selar och täcken.
Mix kan inte ha de befintliga sadlarna. R.B:s grimmor är för stora och tio träns...ja, det säger väl sig själv ;).
Helskodda ridbyxor som jag hatar, chaps som inte har använts på flera år och så vidare.
Samtidigt kan vissa saker vara bra att ha.
Vissa av sakerna framkallar stora tårar när jag tar i dom, främst de som tillhörde W. Selen och kopplet han hade vid sitt sista veterinärbesök ligger fortfarande kvar i bilen.

Jag väntar fortfarande på att han ska komma när jag tar bilnycklarna, att han ska stå med huvudet på sned när jag tar på mig skorna.
Hans glada skutt in i bilen när han förstod att han skulle få följa med.
Pipandet när han såg en hund efter vägen, det speciella gnyandet när han kände igen målet för vår resa.

Jag tittar efter honom när jag kommer in till mamma och pappa, väntar att få höra hans halvspringande, sladdande steg i trappen.
Hans ögon när man åt (för ingen, och då menar jag ingen, kunde vara så hungrig som Wille).
Hur han njöt när man kliade honom.
Hur han hatade att klippa klorna.
Hans huvud i mitt knä, hur han klev upp med framtassarna och buffade på mig om jag var ledsen.

Älskade hund.

Vi var med honom ända till slutet.
Det gör så ont.








Men då...

...så gick kylarslangen på 430:n åt fanders.
Men bättre nu än i kväll då det ska pressas för fullt.

Hett som i helvetet är det och jag lider.
Svetten rinner fast man sitter still och nej...jag kan inte tycka att det är skönt.

En vecka...

Fick en sen "liten" krabat som inte har fyllt en vecka än...



Hmm...
Lite svårt att tro kanske.
Jag vet inte om det var mormors halva holstein som slog igenom i kombination med Lucas stora simmentalkropp.
Nåja, min duktiga förstakalvare klarade det galant.


Tjurkalven vi fick dra klarar sig bra, han äter, är vacker och pigg som 17.
Om det är någon som vill köpa honom för att ha till avel så skulle jag bli glad. Tyvärr är han inte så intressant då han är 75% s och 25% h.
Han får väl följa sina kompisar till någon glad tjuruppfödare i stället :)

Tung dag.

Älskad - saknad.
Sov gott.


Mör...

Har precis hjälpt en förstakalvares enorma tjurkalv till världen. Hade det varit ett felläge hade vi aldrig klarat kalven.
Det är den största jag har dragit ut någon gång...
En av de största kalvar jag sett öht.

Nu är det bara att hoppas på att det går vägen och att vi inte upptäckte det för sent.

Från klarhet till klarhet.



I går stod det tömkörning på schemat. Ja visst sa damen och gjorde det jag bad om.
Hon klafsade även över ensilageplast utan att det bekom henne när vi var på väg till platsen där vi skulle tömköra. Jag skulle styra runt men hon tyckte det var onödigt ;)

Än har jag inte hittat alla knapparna men jag jobbar på det. Hon kan arbeta i en riktigt trevlig form även om man märker att en stor del av styrkan saknas.
Men...Rom byggdes inte heller på en dag :)

Hur som helst är hon riktigt arbetsglad och väldigt trevlig att jobba med.

Välkommen...

...hälsar vi till gårdens nytillskott.

Mix Robric
*2006
Tröfyr - Örängs Elin - Toddy

Sen måste jag bara lägga till att farfar är Elding ;)


Cool tjej med en, än så länge, härlig personlighet.



Visst saknar jag min älskade hårfager, det går inte en dag utan att jag tänker på henne <3.
Men hon kommer aldrig komma åter. Det kändes rätt när jag träffade Mix, någonting fanns där som jag fastnade för. Hon är ingen ersättare, hon är en dam som jag ska skriva nya kapitel i livets bok med.


Sov så gott.

Älskade fina prinsessa.
Tack för åren vi fick.



Jag kommer aldrig få en häst som dig igen.

Reabruttan
23/5/1990 - 19/5/2011


Hon hade ont... Bokade klinktid. Röntgenplåtar togs och det var långt gången artros i båda framknäna. Beslutet att låta henne somna där och då var enkelt.
När värken var så stor att hon inte ens vela trava in från hagen såg jag ingen anledning till att ta hem henne med smärtstillande i ett par veckor "bara för att".
Så egoistisk klarar jag inte att vara...
Men nu har jag ont. Fast det går över. Huvudsaken är att hon har det bra just nu...




Älskade vackra kämpe.

Så lugn. Så vacker. Så underbar... 


"Men när du känner vinden,den mjuka ljumma vinden om sommaren,den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg
-då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning,som från en varm len mule mot din kind..."




Det kommer...

...bättre med uppdateringar snart.

Just nu är jag egentligen för trött.

Vårbruket är ialla fall igång. Plogen är i backen, harven drar ut på måndag och vi väntar på skitkörarna. Alla gammelkor har åkt ut och kalvarna är på G. (juvrena fylls, bukarna studsar och dansar en egen rumba och korna...ja dom slemmar ;))

Fick en bild på små fina lupinskott, mitt svar..."fast det ser ut som små grodor".
Jaja, jag tyckte (tycker...) faktiskt det ;)
Hmm...kanske dags för nya glasögon?! :p
Eller en ny telefon...
Eller bara att få sova lite.


På återseende!

Det kommer...

...bättre med uppdateringar snart.

Just nu är jag egentligen för trött.

Vårbruket är ialla fall igång. Plogen är i backen, harven drar ut på måndag och vi väntar på skitkörarna. Alla gammelkor har åkt ut och kalvarna är på G. (juvrena fylls, bukarna studsar och dansar en egen rumba och korna...ja dom slemmar ;))

Fick en bild på små fina lupinskott, mitt svar..."fast det ser ut som små grodor".
Jaja, jag tyckte (tycker...) faktiskt det ;)
Hmm...kanske dags för nya glasögon?! :p
Eller en ny telefon...
Eller bara att få sova lite.


På återseende!

2/5

och det snöar.
Ja...det har faktiskt snöat nästan hela dagen =S

Jag hade tänkt släppa ut korna i morgon men jag vet inte. Vi kanske väntar någon dag till och ser hur vädret utvecklar sig.

Lite kontorstid...

Jag har haft lite "kontorstid" en stund och det är inte det allra roligaste när solen skiner utanför fönstret men vad gör man inte när man så duktigt har skjutit allt framför sig hela veckan? ;)

Större delen av min vakna tid senaste veckan har solen strålat.

Wille råkade ut för en olycka i lördags. I söndags fick vi åka akut till veterinären för att han inte kunde stödja på sitt bakben =(
Stödbandage i tre dagar samt smärtstillande i en vecka då det mest troligt var en senskada.
I dag är han bättre, traskar runt utan sitt bandage, svullnaden har gått ner ordentligt, nu ser man att det finns ett ben igen. I söndags var han jämntjock mellan has och tass, helt utan förmåga att böja nere vid tassen.

Jag ska erkänna att jag inte trodde att jag skulle åka hem med honom igen från veterinären. Jag trodde ju inte att han skulle klara vintern heller men Wille kan visst mer än man tror. Än är vi inte färdiga med varandra ;)

När Wille var valp var han väldigt krävande. Många gånger smet han så fort han fick en chans och då kunde han springa fram och tillbaks i flera timmar "bara för att".
Jag räknade ner mot den magiska åldern två då man säger att hundar börjar lugna sig. Tillåt mig småle, eller rättare sagt. Asgarva!
Inte blev han nå lugnare för det ;)
Vid sex års ålder...ja, då började man märka en viss skillnad.
Han har smugit på en löptik en gång i sitt liv, då sköt tikägaren en skrämskott i luften och det fungerade.
Han älskar de allra flesta människorna han möter, jag tror att undantagen är fem till antalet.
Han hatar andra hanhundar men älskar sin lilla Ozzy (nåja, i överlag i alla fall)



Älskade skrutthund.
Jag är glad för den tid vi har haft och tacksam för den tid vi får.


Betesplanering.

Den blir inte riktigt som jag vill ha den men jag får göra det bästa utav det hela ändå ;)
Tänk att det alldeles snart är dags att släppa i väg djuren.
Vem kunde tro det för två månader sedan när man tittade ut över snöhögar där det var flera meter med snö.



Gamla 68an. Både klok och social :) Finns inte kvar längre men desto mer av hennes blod för hon kunde det där med att ge kvigkalvar ;)
Hon blev 18 år och slogs ut pga igenvuxna spenkanaler.



Bör läsas med glimten i ögat.

http://fotolasse.se/index.php/samhalle/bonde-soker-fru-varning.htm

Texten har dock sina sanningar =) 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0